Fru talman! Sverige har nu passerat inflationstoppen, och inflationen sjunker sakta. Utvecklingen går för sakta, men trenden är tydlig. Mot slutet av nästa år beräknas inflationen stabilisera sig kring målet på 2 procent. Det innebär att Riksbankens kraftiga räntehöjningar förhoppningsvis är till ända.

Kristdemokraterna menar att en politik för företagande och tillväxt är nyckeln till fortsatt välfärd. Det är därför dags att lyfta blicken från akut krisbekämpning till en mer företagarvänlig och tillväxtfrämjande politik. Det behövs strukturreformer för ökad tillväxt och produktivitet.

Kristdemokraterna menar att det finns några särskilt viktiga fundament i dessa strukturreformer, och en av de viktigaste är att incitamenten till egen försörjning måste öka. Det ska alltid löna sig att arbeta framför att gå på bidrag.

När människor går från utanförskap till sysselsättning är det en vinning inte bara för människan utan också för samhället. Det ökar skatteintäkterna och minskar behoven av bidrag. Men det är också en vinning för den enskilda individen på ett moraliskt och socialt plan. Vetskapen om att jag kan försörja mig själv och min familj ger en inre styrka och trygghet som statliga och kommunala bidrag aldrig kan ge.

Fru talman! Regeringens arbete med att förstärka incitamenten till arbete inkluderar reformer, exempelvis bidragstak och kvalificering till välfärden. Andra viktiga delar är att välfärdsförmånerna inte får tillåtas passivisera människor. Passivt mottagande av försörjningsstöd är förödande för individens tilltro till sin egen förmåga och innebär en risk att leva ett liv i utanförskap. Det måste brytas genom aktivitetskrav för att uppbära försörjningsstöd.

En särskilt viktig konsekvens av den höga inflationen är att den urholkar incitamenten för arbete. De flesta ersättningarna i socialförsäkringssystemen räknas upp med inflationen medan löntagarna har fått se sin köpkraft kraftigt urgröpas av inflationen. Det är därför viktigt att prioritera arbetet med fortsatta inkomstskattesänkningar på arbete i form av ytterligare jobbskatteavdrag. För att ytterligare öka drivkrafterna att arbeta och för att skapa en god fördelningspolitisk profil är det viktigt att fortsatta skattesänkningar har en tydlig tyngdpunkt mot låg- och medelinkomsttagare.

Fru talman! Höga marginalskatter redan vid relativt måttliga inkomster urgröper viljan att arbeta extra och incitamenten till att satsa på högre studier. När välfärdens bärare i form av vanliga sjuksköterskor och poliser tvingas betala mer än hälften av en inkomstökning i skatt drabbar det inte bara individen utan även samhället. Kristdemokraternas uttalade mål är att andelen arbetstagare som betalar statlig marginalskatt ska minska.

Politik är att vilja men också att våga prioritera när man inte kan göra allt samtidigt. Kristdemokraterna och regeringen vågar göra dessa prioriteringar, och därför väljer vi att denna gång pausa uppräkningen av brytpunkten för statlig inkomstskatt för att i stället prioritera de reformer som drivs i arbetslinjen. Det gör vi genom att ytterligare sänka jobbskatteavdraget; en väl avvägd reform som gynnar låg och medelinkomsttagare mest. Jobbskatteavdraget innebär sammantaget en kraftfull stimulans till individen att gå från arbetslöshet till arbete. Det gynnar samtidigt samhället genom att ökad sysselsättning ökar resurserna till den gemensamma välfärden. Det är bra för individen, men det är även bra för Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)