Fru talman! Jag är ny i skatteutskottet, men jag kan med glädje konstatera att det finns väldigt mycket kunskap i utskottet i alla falanger och på alla håll och kanter, vilket vi inte minst har hört från talarstolen i dag.

Jag ska prata lite om skatter. Den skatt som gemene man pratar mest om är skatten på inkomst, på lön. Det finns en hel del teorier och forskning om vilken den ultimata skattesatsen är.

Någonstans tror jag att alla är överens om att hög skatt gör att viljan att arbeta blir mindre än om det är låg skatt. Om skatten är 100 procent kommer förmodligen ingen att arbeta. Om skatten däremot är 0 procent får vi ett ganska konstigt samhälle utan en fungerande välfärd. Därför måste vi hitta en nivå på skatten som gör att så många som möjligt vill jobba och där vi samtidigt har en fungerande välfärd. Det här tror jag att vi alla är överens om, men vi vill nå dit på olika sätt.

Det är vanligt folk som går till jobbet som skapar välståndet. Min partiledare brukar kalla dem för samhällsbyggarna. Jag tänkte säga samhällsbärarna, men det är ju vad vi poliser brukar kalla oss. Det är de som utbildar sig. Det är de som är flitiga på jobbet och tar det där extra passet eller visar lite extra omtanke om den där personen de har framför sig.

Men om folk ska vilja göra det där lilla extra behöver också skattesystemet vara mer anpassat för det. Systemet ska gynna att människor går till jobbet, inte att de stannar kvar hemma. När allt nu blir dyrare är det därför rimligt att staten också vågar prioritera och att staten ser till att de som har det svårt får det bättre. Till exempel gör man nu så att en polis nästa år i snitt får nästan 600 kronor i sänkt skatt varje månad.

Med det sagt - när jag träffar vanligt folk säger de ofta att de inte har några problem med att betala skatt men att de vill veta vad skatten används till. De vill få någonting för skatten. De vill ha en fungerande sjukvård, en fungerande skola och en fungerande polis. De har ofta inga problem med att hjälpa folk som är sjuka eller som har blivit av med sina jobb. Många tycker även att det är okej att vi i Sverige hjälper fattiga länder på vår planet så att folk inte svälter eller skjuts ihjäl. Många är även nöjda med att vi har ett försvar och tycker att försvaret ska finansieras med skatt.

Därför tycker jag att fokus för oss politiker borde vara mer på vad man får för pengarna. Vad får skattebetalarna för sin skatt?

Fru talman! Är det någonting jag har lärt mig under det år jag har varit i riksdagen är det att alla vill ha mer. Oavsett hur budgeten ser ut finns det alltid de som vill ha mer. Miljörörelsen är missnöjd, transportnäringen vill ha mer, facken är missnöjda, polisen knorrar, företrädare för bilisterna är missnöjda, bankerna klagar och småföretagarna rasar. Alla vill ha mer.

Men om någon vill ha mer måste någon annan få mindre. Och där gör de olika branscherna eller organisationerna det lätt för sig. De kan ju säga att de vill ha mer, men de behöver inte säga vilka som i stället ska få mindre - till skillnad mot regeringen. Regeringen måste alltid redovisa hur pengarna används. En budget måste alltid gå ihop. Ett plus ett kan aldrig bli tre.

Vissa politiker tycker att den enkla vägen att se till att alla får det de vill ha, så att alla blir nöjda, är att höja skatten. Man vill se till att det finns mer pengar i statens plånbok att ta av genom att höja skatten eller låna.

Jag har aldrig förstått det självklara med idén med att ju mer du tjänar, desto högre skatt ska du ha. Tjänar du mer kommer du redan där att betala mer i skatt. Låt mig ta ett exempel. En person som tjänar 10 000 kronor och betalar 30 procent i skatt kommer att se till att det hamnar 3 000 kronor i den offentliga skattkistan. En person som tjänar 20 000 och betalar 30 procent i skatt kommer att se till att det hamnar 6 000 i skattkistan. Så varför ska då han som tjänar 20 000 betala ännu mer i skatt? Han betalar ju redan mer skatt; han bidrar redan mer till samhället.

Jag är inte utbildad ekonom, utan jag går mycket på sunt förnuft och efter hur jag uppfattar det verkliga livet. Och jag tycker att det är märkligt att man ska straffa den som tjänar mer och som redan betalar mer skatt.

Om vi tänker på den där kurvan igen, där viljan att arbeta sjunker ju högre skatten är, ser vi att högre skatt inte är någon lösning. De som tjänar mer kommer ju bara att jobba mindre, och då blir det mindre pengar i inbetald skatt.

Varför ska en person som har studerat i många år, lagt ned mycket tid och kanske till och med svett och tårar, tagit studielån och som sedan blir attraktiv på arbetsmarknaden och får ett välbetalt jobb betala mer i skatt? Hur ska det motivera någon att sträva efter att få ett bättre betalt jobb om studier inte lönar sig ekonomiskt?

Är det så att strävan efter att få någonting bättre är någonting dåligt, någonting fult? Är det så att vi vill ha ett samhälle där folk inte ska sträva efter att få det bättre - ett intressantare arbete, en större utmaning, en ny position och högre lön?

Varför ska det kosta mer att ha dessa tankar och den strävan? Det är i min värld inte liberalism. Strävan att uppnå något, att vilja något, är i min värld inte någonting fult, utan tvärtom. Och det ska alltid löna sig att studera.

(Applåder)