Fru talman! Jag tackar statsrådet och Jonathan Svensson som är här denna någorlunda sena afton.

Ibland när jag hört svar på interpellationer eller allmänt funderat på Liberalernas politik har jag undrat hur en liberal workshop på Arbetsmarknadsdepartementet ser ut. Jag tänker mig något i denna stil: Man samlas i februari månad över en kanna kaffe. Det är ungefär samma väder som nu, lite kallt och snöigt, och man tänker att man ska börja tidigt med budgetarbetet. Alla värker fram sina bästa idéer medan man smuttar på kaffet. Plötsligt ropar någon "skattesänkning", och alla svarar: "Heureka, nu är vi färdiga. Nu går vi hem. Tack för i dag!" Det är också så jag tänker mig att liberala workshoppar har sett ut under ganska många år.

Statsrådet tar i sitt svar upp ett förstärkt jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare som en reform som skulle skapa en massa jobb för unga runt om i landet. Denna Timbropolitik hade nog gjort Milton Friedman stolt. Jag ställer mig oförstående inför detta. Om det inte finns några jobb, hur ska då en skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare skapa fler jobb? Det är ju samma människor som i dag har ganska svårt att få vardagen att gå ihop. Ska de plötsligt börja konsumera brett och sätta igång samhällets alla hjul? Hur kan detta vara en av de främsta reformerna för att bekämpa ungdomsarbetslösheten?

Statsrådets svar innehåller inte jättemånga stimulerande insatser. Det hade kanske varit bättre att använda statskassans styrka till stimulerande insatser i stället för detta ideologiskt motiverade duttande. Statsrådet kunde ju ringa bostadsministern och säga att bostadsbyggandet måste komma igång. Det hade förhoppningsvis satt fart på ekonomin och gett jobb och bostäder till unga. Det hade kanske kunnat få unga att flytta dit där jobben finns. Skellefteå har nämnts tidigare i kväll, och ett ökat bostadsbyggande där skulle kanske kunna få fler unga att flytta dit. Fler bostäder i studentstäderna eller på annan ort skulle kunna få fler att studera och vidareutbilda sig, vilket ju Liberalerna lyfter fram som viktigt.

Precis som med läran om trickle down, som är vår tids stora ekonomisk-politiska myt, håller nyliberaler krampaktigt fast vid läran om att skattesänkningar på något sätt automatiskt ger en massa jobb. Men någon stimulerande politik vill man inte se, för det skapar tydligen inte jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om det inte är konsumtion dessa skattesänkningar leder till, hur skapar då den påstådda drivkraften för arbete jobb om det inte finns jobb att söka, om det saknas arbeten man är utbildad till, om det saknas möjlighet att bo och om det saknas möjlighet att studera?

Det är dags för arbetsmarknadsministern att fokusera på en aktiv arbetsmarknadspolitik och på stimulanser - exempelvis för bostadsbyggandet eller för den gröna omställningen, som ju är ett utmärkt sätt att skapa nya jobb i hela landet - och inte på daterade och utdömda skattesänkningslösningar signerade Timbro. Det är också dags att byta ledare för de där workshopparna på departementet.

(Applåder)