Fru talman! Jag tänker börja i den änden att jag absolut tror på det jag har hört flera gånger när statsrådet, bland annat i dag, pratar om vikten av integration. Vi har även hört statsministern, som interpellationen riktade sig till, tala om sammanhållning och vikten av gemenskap.

Men det är bara ord. I handling ser vi förslag och utredningar som visar på den direkta motsatsen. Det handlar om angiverilagstiftning, där man utreder det precis motsatta. Det handlar om att misstänkliggöra människor och skapa en osäkerhet människor emellan. Vi har egentligen sett det hela tiden.

Dessutom kan vi prova på att zooma ut och se vad som har hänt under den tid på drygt ett år som vi har haft den här regeringen och dess regeringsunderlag. Det går ganska fort. Vi ser hur Sverigedemokraterna hetsar när koranerna bränns dag ut och dag in, som det var ett tag. Vi hörde oacceptabla och fruktansvärda uttalanden under Prideveckorna i somras, inte minst under Stockholm Pride. Nu i helgen hörde vi hur Åkesson hotar grundlagsstiftningen.

Jag undrar på riktigt hurdant det är för integrationsministern i en regering som vilar på det näst största partiet som regeringsunderlag i form av Sverigedemokraterna. De ägnar sin tid, dag in och dag ut, åt att splittra, hota och polarisera. När Johan Pehrson går till jobbet och ska arbeta med integration undrar jag vilka förutsättningar som finns för det.

Vi har under hösten sett hur både det inre och det yttre hotet i vårt land och i världen har ökat. Med tanke på det som hände nu senast har vi efter helgen läst hur terrorforskare varnar för hur allvarligt detta är. Det är på riktigt farligt med den här typen av hätsk stämning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är med detta underlag och med den beviljade handen som Johan Pehrson går till jobbet varje dag. Hur länge ska Johan Pehrson tolerera detta? Hur länge tycker man att det skulle fungera? Hur länge tänker integrationsministern tillåta Sverigedemokraterna att trappa upp tonläget och sitta kvar i Rosenbad? Är det inte dags att säga att det är nog nu och dags att säga att vi inte tillåter det här utrymmet för det här regeringsunderlaget?

Jag vet inte hur det känns för Johan Pehrson, men han kanske ändå kan yttra det i sitt inlägg. Hur känns det att gå till jobbet som integrationsminister med det här regeringsunderlaget?