Herr talman! Jag kunde inte låta bli att pressa mig in i debatten, för det som har debatterats i dag och som riksdagen snart har att ta ställning till i denna kammare är den första kärnkraftspropositionen på decennier. Det är ett första steg av många från den nya regeringen för att säkerställa rätt förutsättningar för nya kärnkraftsinvesteringar i Sverige.

Någon kanske ställer sig frågan, herr talman, om det inte är marknaden som har styrt. Är det inte marknaden som har genererat en energimarknad där investeringar i kärnkraft har uteblivit? Om så vore fallet hade vi haft en annan politisk dimension att ta ställning till, men i stället behövde den nyvalda regeringen initiera sitt arbete med just det som har debatterats i dag - alltså hinder i svensk lag som vi har behövt riva upp och som kommer att vara borta den 1 januari nästa år.

I nuläget är det som så att man, alldeles oavsett hur gärna man vill eller vilket behov som finns, inte får investera i och etablera en ny kärnkraftsreaktor på något ställe i Sverige förutom de tre där vi i dag har reaktorer i drift. Det är dessutom som så att en befintlig aktör som äger och driftar kärnkraft på någon av dessa tre sajter inte får bygga fler än att det totalt finns tio reaktorer i drift.

Det är inte marknaden som har satt upp dessa spelregler, utan det är politiken som har valt att begränsa förutsättningarna för kärnkraft genom denna typ av lagtext - som vi från regeringsunderlaget nu säkerställer är borta från den 1 januari nästa år.

Detta är det första steget. Det kommer, och har redan presenterats, ytterligare. En utredning har tillsatts av regeringsunderlaget för att titta dels på hur man gemensamt löser kärnavfallsfrågan, dels på tillståndsprocesserna så att kärnkraften kan få snabbspår.

Vi måste även titta på den höga ansökningsavgift som nu finns. Den innebär i praktiken att Vattenfall skulle behöva betala en ansökningsavgift på över 100 miljoner för varje reaktor om företaget exempelvis hade velat etablera sex SMR:er i Ringhals. Trots att reaktorerna är identiska, kommer från samma leverantör och ska placeras på samma plats hade kostnaden uppgått till över 100 miljoner styck. Den avgiften ska naturligtvis sänkas kraftigt.

Allt detta är en del i att riva bort befintliga hinder för att skapa incitament, och mer därtill har presenterats från regeringen för att säkerställa en energimarknad där vi faktiskt premierar de kraftslag som gagnar vårt system snarare än de kraftslag som tär på och belastar vårt system.

När detta är på plats är jag övertygad om att de intresseanmälningar vi ser runt om i Sverige - i Norrköping, Uddevalla, Svalöv, Studsvik och så vidare - kommer att generera en kärnkraftskapplöpning runt om i Sverige. Jag hoppas att min valkrets Skaraborg kommer att vara med i tävlingen om att få någon av de första nya reaktorerna placerade där, exempelvis i Skövde eller i Mariestad.

I debatten har oppositionen haft ett stort fokus på att man vill se en överenskommelse - som om man precis insett hur trevligt det vore om vi tyckte lika i den här frågan. Den cyniske, herr talman, kanske skulle uppleva detta som ett försök från oppositionen att bakbinda regeringsunderlaget och kraftigt begränsa reformutrymmet för att kunna vinna nästa val snarare än ett försök att generera det som vore bäst för vårt elsystem och vår energimarknad.

Ny kärnkraft i Sverige

I detta anförande instämde Eric Palmqvist (SD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 november.)