Fru talman! Den här debatten är lite uppochnedvända världen. Vänsterpartiet pratar om näringsliv och småföretag medan Moderaterna drömmer sig tillbaka till elprisregleringar och planekonomi. Men faktum är att det behövs väldigt mycket ny elproduktion, och där är vi överens.
Det som inte verkar tydligt för regeringen är att det behöver gå snabbt. Industrin pratar om 70 nya terawattimmar redan till 2030. Jag tycker att Socialdemokraternas 60 terawattimmar är lite i underkant. Centerpartiet pratar om en planeringsram om 100 terawattimmar.
Det handlar i slutändan om minskade utsläpp och ökad konkurrenskraft. Kort sagt: Utan snabb tillförsel av ny elproduktion kommer svenska företag att vara sämre rustade än sina konkurrenter. Det kostar i form av arbetstillfällen, och det kostar för samhället. Utan snabbt ökande elproduktion kommer Sverige att vara en förlorare i den omställning som världen nu går igenom. En klok regering väljer då självklart att möta näringslivets behov. För en regering som säger sig vara borgerlig borde det vara en självklarhet. Men för en utomstående verkar den här regeringens agerande totalt verklighetsfrånvänt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny kärnkraft i Sverige
Det är rimligt att uppdatera en del lagar kring kärnkraften, till exempel ta bort taket för hur många reaktorer som får byggas. Det är rimligt med tanke på teknikutvecklingen. Det är också därför jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet.
Det finns dock ingen som med någon sorts seriositet skulle kunna hävda att kärnkraft kan möta behoven hos industrin till 2030. Westinghouses vd säger att för att bygga det till 2035 skulle investeringsbeslutet helst ha kommit i går. I ett absolut bästascenario ligger man alltså någonstans runt 2035, och jag utesluter inte att det kan byggas lönsam kärnkraft i framtiden. Det säger också scenarier från bland annat Chalmers och Energimyndigheten. Samtidigt skulle det kunna vara så att det inte blir någon kärnkraft under dessa förutsättningar.
Den som på riktigt vill blicka in i framtiden borde ta fram en strategi för fusionskraft, som Centerpartiet föreslår. Men det väljer regeringspartierna och SD att rösta emot.
Våra konkurrentländer firar hela vägen till banken när regeringen driver en retorik och ett beslutsfattande som polariserar och återigen skapar en kraftslagsdebatt. Den hade vi faktiskt lämnat. Den gör det också aktivt svårare att bygga ut elproduktionen, om det inte handlar om just kärnkraft. Klimatministern kallade i sin tidigare politiska roll det här för kärnkraftstourettes. Alla frågor besvaras med att kärnkraft är lösningen.
Enligt World Energy Council, som jag nämnde tidigare, har vi världens bästa energisystem. Frekvensstabiliteten är den bästa på mycket länge. Retoriken som regeringen för skadar Sverige. Det finns mycket vi behöver göra med energisystemet, inte minst vad gäller utbyggnaden, men att uttala sig som man gör kostar i form av minskad konkurrenskraft för näringslivet när människor och företag inte vill ta sig till Sverige.
För den som i stället vill lyfta blicken - och klarar av det - mot vad forskningen och branschen själva säger är det som sagt möjligt att det byggs ny kärnkraft. Men att man skulle vilja massubventionera just kärnkraften verkar ganska konstigt. I Skåne, som ju har lyfts fram i den här debatten, finns Skånes effektkommission där partier tillsammans har satt sig ned och tittat på vad man kan göra till 2030. Där lyfter man fram havsbaserad vindkraft, landbaserad vindkraft, solkraft, biogasturbiner och kraftvärme. Man gör det utan skygglappar och utan subventioner. Det borde den här regeringen också göra.
Centerpartiet har lagt fram en färdplan om minst 100 terawattimmar, och det finns ganska många vägar att nå dit. Det handlar om effekthöjningar i befintlig kärnkraft och vattenkraft och om hur staten tar ansvar för grundläggande infrastruktur i form av elnät, så att vi slipper utdragna processer som i exempelvis Forsmark. Det handlar om utbyggnad av vindkraft på land såväl som till havs. Den förra regeringen gjorde inte tillräckligt, men det är ingen ursäkt för den här regeringen att sitta på ansökningar och inte göra någonting över huvud taget.
Det handlar också om att förbättra för kraftvärmen, som Camilla Brodin mycket riktigt sa. Det är väldigt synd att regeringen inte kommer med några förslag på området. Det finns många lågt hängande frukter, inte minst skatten på bioolja, exempelvis. Där har vi i befintliga verk ungefär en till två kärnkraftsreaktorer i möjlig effekt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny kärnkraft i Sverige
Det finns gott om planerbar kraft. Planerbarhet är inte ett kraftslag. Det handlar inte enbart om kärnkraft. Energiforsk säger att det kan vara kraftvärme, ökad effekt i vattenkraften och möjligtvis kärnkraft på längre sikt. Det kan också vara vindkraft med tillhörande lag. Det finns ganska många varianter av planerbarhet.
Man kan även titta på användarsidan. Stålindustrin räknar med att använda sig av vätgaslager för att kunna nyttja topparna i elproduktionen där det är lägre priser. Det har också visat sig att den typen av lager ökar lönsamheten med 25-40 procent i besparingar.
När det gäller utbyggnad vill jag ta upp solelen, inte minst i Skåne. På länsstyrelsernas bord ligger ansökningar som motsvarar en 50-procentig ökning av elproduktionen. Varje tillkommande kilowattimme sänker elpriset. Det är klart att det finns timmar då inte solen lyser och vinden inte blåser, men det sänker priset på totalen, och det är räkningen i slutet av månaden som är det relevanta.
Så varför väntar regeringen? Varför ser man inte över reglerna och skapar tydlighet när det kommer till exempelvis markanvändning? Varför inför man inte lokala fastighetsskatter eller ersättningar till närboende, när man nu säger att man värnar om alla fossilfria kraftslag? Det här är ett problem.
Låt inte heller pausen för miljöprövning av vattenkraft rinna iväg utan verkningsfulla åtgärder! Det har fortfarande inte presenterats ett enda förslag under den här pausen - än mindre remitterats något - och pausen tar slut den 1 februari. De som ska lämna in sina ansökningar behöver ha beskeden nu för att kunna ta hänsyn till dem. Det är skadligt för Sverige när man fastnar så mycket i en typ av retorik och ett kraftslag.
Glöm inte heller effektivisering, lagring och flexibilitet! Potentialen för effektivisering är massiv. Att kapa effekttoppar och sänka förbrukningen med såväl bibehållen produktion i industrin som komfort i hemmen är inte ens svårt. Potentialen finns och skulle vara enkel att ta vara på. Om man i stället för att bara pytsa ut mångmiljardbelopp i elstöd hade lagt en liten peng på effektivisering, infört ett grönt avdrag för att effektivisera och göra el- och vattenbesparande åtgärder hade vi fått helt andra möjligheter, och väldigt många människor hade fått en helt annan elräkning.
Allt det här går att göra utan massiva subventioner via kreditgarantier eller garanterade elpriser. Det är sådant som annars riskerar att kosta skattebetalarna mångmiljardbelopp. Centerpartiet utgår - precis som effektkommissionen i Skåne, där alla partier har ingått - från verkliga problem och tittar på de möjliga lösningarna här och nu, utan att fastna i ett spår där en sak ska lösa allt, oavsett problem, kostnad eller tidsram.
Det bästa regeringen kan göra är faktiskt, oavsett om vi har mer kärnkraft eller något annat, att sänka den politiska risken. Den är extremt hög nu, speciellt som regeringen vänder sin politik på en femöring. Det gäller inte minst i morgon när vi ska debattera reduktionsplikten. Den osäkerheten kostar. Den kostar i form av att företag behöver en högre riskränta. Det kostar i slutändan i form av högre elpriser för företag och hushåll, och med det är vi ju tillbaka där vi började.
En klok energipolitik utgår från de behov som finns - det industrin skriker efter. Man behöver mer elkraft fort. Det är dags att regeringen börjar lägga energi på att samla riksdagen till samtal och lägga lika mycket energi på att lösa problemen som man lägger på att prata om ny kärnkraft.