Fru talman! Vi har haft många debatter i kammaren där det påstås att det är politiken som har lagt ned kärnkraften. Gamla reaktorer har släckts - helt korrekt, men de besluten har fattats på affärsmässiga grunder. Besluten har alltså inte fattats i kammaren.

Men jag kan konstatera att det finns en historia. Jessica Stegrud gav oss en historieskrivning i sitt anförande. Låt oss se på en tidslinje från 2010. År 2010 importerade vi 2 terawattimmar på grund av för låg produktion. År 2020 exporterade vi 20 terawattimmar på grund av den gröna utvecklingen med hjälp av bland annat vindkraft. Det finns en ökad produktion, och det har skett en energieffektivisering. Det vi exporterar är grön el till andra länder. Jag tycker att vi ska vara stolta över utvecklingen.

Fru talman! Jag kan inte se något annat sätt att nå målet till 2030 än att satsa på havsvindkraften. Det ligger ansökningar omfattande upp till 90 terawattimmar på regeringens bord, som kan komma på plats rejält mycket snabbare än det kärnkraften klarar att få igång i produktion från 2035.

Vid samtal med representanter från i princip alla industrier och med näringslivet finns en rejäl oro. Jag känner personligen en rejäl oro över att vi inte når målet till 2030 eftersom alla ägg läggs i en korg. Hur kommer det sig, Jessica Stegrud, att man så blint satsar enbart på kärnkraften, missar målet 2030 och inte ser att de 400 miljarderna i kreditgarantier kan gälla andra kraftslag utöver kärnkraften, som regeringen och Sverigedemokraterna föreslår?