Fru talman! Jag tackar statsrådet för diskussionen. Den är viktig eftersom den svenska arbetsmarknaden står inför gigantiska utmaningar, inte minst kompetensbristen. Vi har över 120 000 lediga jobb i dag, och vi har 400 000 arbetslösa. Det finns alltså en missmatchning på svensk arbetsmarknad i dag, och den måste vi ta på allvar.

Här behöver man sätta in åtgärder och resurser. Till skillnad från Johan Pehrson avsätter vi lite mer pengar till Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag, för vi tror att det behövs. Vi anser att det behövs mer resurser för att Arbetsförmedlingen ska klara av sitt uppdrag, inte minst i en lågkonjunktur. Johan Pehrson pratar om att arbetsmarknadsutbildningarna ska öka, men det finns ju inga medel till detta. Vi tillför mer medel till arbetsmarknadspolitiska program och insatser än Johan Pehrson.

Johan Pehrson hade tidigare en tilltro till att nystartsjobben skulle lösa alla problem, och nu konstaterar vi att även Johan Pehrson har förstått att nystartsjobben inte är lösningen. Det är bra, för det är en rättighetsbaserad åtgärd som jag tycker att man behöver se över. Det finns även rapporter som visar att nystartsjobben utnyttjas väldigt mycket inom arbetslivskriminaliteten.

Frågan om kompetensförsörjning är viktig, och där behövs någon typ av nationell samordning. Det behövs att Johan Pehrson kliver fram. Man kan titta på exempelvis våra grannländer Norge och Danmark - där jobbar ju regeringen, näringslivet, fackföreningar, utbildningsinstitutioner med mera väldigt framgångsrikt tillsammans, men där tar staten ett lite större ansvar. När tänker Johan Pehrson kliva fram och ta ett lite större ansvar för att vi ska kunna hantera kompetensförsörjningsfrågan? Vad är svaret till SKR, och vad är svaret till industrin? Vilken roll tänker Johan Pehrson spela i allt det som händer på svensk arbetsmarknad i dag?

Jag tackar för debatten.