Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Stiftelsen Nordkalotten har sedan 1970 spelat en viktig roll i att främja arbetsmarknadsutbildning och nordiskt samarbete. Stiftelsen bidrar på ett värdefullt sätt till kompetensförsörjningen i norra Sverige, även om det i det här fallet handlar om 145 platser per år.

Det finns ingen tvekan om stiftelsens betydelse för arbetsmarknaden och kompetensförsörjningen. Det är intressant att statsrådet i sitt svar gör en jättestor sak av att en befintlig överenskommelse förlängs. Men jag ska inte ta glädjen ifrån statsrådet, för det är trots allt den första proposition som kommer från regeringen. Det är ett historiskt ögonblick, Johan Pehrson. Happy!

När vi dock vänder blicken mot den djupt rotade kompetensbristen, som är direkt kopplad till den gröna omställningen, framträder en annan bild. Det saknas en tydlig nationell insikt om hur denna utmaning ska hanteras, trots att det är en fråga som jag vid ett flertal tillfällen har debatterat med statsrådet i denna kammare.

Utmaningen i att hitta rätt kompetens är stor på svensk arbetsmarknad i dag. En rapport från Sveriges Kommuner och Regioner visar att vi har en enorm kompetensutmaning fram till 2030. Till exempel behöver välfärdssektorn anställa 410 000 personer fram till 2031 på grund av de demografiska förändringarna, bland annat.

Vi kan också se att Industriarbetsgivarna pekar på att den gröna omställningen i norra Sverige kan skapa 50 000 nya jobb inom områden som batteritillverkning, gruvdrift och elbilsproduktion. Det innebär inte bara nya jobbmöjligheter utan också en omfattande utmaning på svensk arbetsmarknad. Hur ska vi förbereda vår arbetskraft för dessa nya roller?

Ytterligare en viktig aspekt är hela den digitala omställningen, som är en integrerad del av den gröna omställningen. Vi behöver säkerställa att vårt land inte bara hänger med i utvecklingen utan även leder denna förändring. Men här, fru talman, kommer min djupa oro över regeringens nuvarande sätt att hantera utmaningarna. Trots dessa klara och närvarande utmaningar har regeringen valt att minska resurserna till arbetsmarknadspolitiken - det har vi diskuterat hela eftermiddagen här - till Arbetsförmedlingen och till programmen. Jag vill påstå att nedskärningarna inte bara är oroväckande utan också direkt undergräver vår förmåga att hantera och möta arbetsmarknadens växande behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Till skillnad från Johan Pehrson anser vi socialdemokrater att det behövs mer resurser, återigen, till en aktiv arbetsmarknadspolitik och att staten i det här fallet måste ta ett större ansvar. Det behövs en nationell plan för att bättre överblicka, kartlägga och samordna arbetet med kompetensförsörjningen, för behovet finns. Staten behöver kliva fram och ta en aktiv roll, för hur ska vi annars klara kompetensförsörjningen? Stiftelsen Nordkalotten vill att vi köper 145 platser per år. Det är viktigt, men det gör inte att vi kommer att klara hela kompetensförsörjningen. SKR, återigen, behöver 400 000 och industrin 50 000. Behovet bara växer överallt.

Återigen: Vad är statsrådets svar till Sveriges Kommuner och Regioner om den akuta kompetensbristen i välfärdssektorn? Vilka konkreta åtgärder föreslår statsrådet? Vad är svaret till industrin, som står inför ett enormt behov av kompetensförsörjning? Det gäller särskilt inom de områden som jag nämnde: batteritillverkning, gruvdrift och elbilsproduktion. Vilket stöd kan dessa företag förvänta sig från staten för att hantera den kommande omställningen och kompetensbehoven?