Fru talman! Facken svarar på förfrågningar och gör granskningen. De kommer att fortsätta att göra det efter den förmåga som kommer att finnas när de hamnar med hela ansvaret själva när det inte finns ett gemensamt ansvar för detta mellan staten och facken själva för finansieringen.

Facken är samhällsbärande aktörer. De tar det ansvaret för att arbetssökande inte ska utnyttjas eller fara illa. Det handlar om att oseriösa företag inte ska konkurrera med andra villkor än de som vill göra rätt för sig eller att välfärdssystemet utnyttjas. Där är vi inte oeniga.

Arbetslivskriminaliteten i Sverige är ett omfattande problem. Den har ett nära band med annan brottslighet. Kunskapsutbytet och samverkan mellan myndigheter och arbetsmarknadens parter bidrar till att motverka brott och regelöverträdelser. Förfrågningar från Arbetsförmedlingen och Migrationsverket och fackens granskningar och yttranden är en väldigt viktig del i det kunskapsutbytet och den samverkan.

När facken gör kontrollerna, besöker arbetsplatserna och talar med de anställda hittar de brister eller annat som de snabbt kan rapportera om. Det kan bidra till att man gör kontroller snabbare för att uppnå den effekten.

Den delen av yttrandena bör man utveckla. Men det kräver också resurser. Det borde vara statens motivation till att behålla statsbidraget att granskningen ska motverka just oseriösa företag och se till att staten tillsammans med facken bidrar till att de seriösa företagen gynnas.

Min fråga till statsrådet är helt enkelt: Varför tar man bort det när det så uppenbart fungerar väl och inte heller handlar om så mycket pengar? Det kan inte vara de summorna och kronorna som ni behöver jaga hårdast.

Vi talar om samverkan mellan myndigheter och center mot arbetslivskriminalitet som upprättas tillsammans med fackens möjligheter att göra kontroller. Varför ta bort pengarna? Varför inte låta dem fortsätta att finnas kvar?