Fru talman! Tack, Jonathan Svensson, för att du lyfter den här mycket angelägna frågan! Det finns ingenting som är så viktigt för en ung människa som att gå till skolan. Har man svårt att gå till skolan ska man få hjälp med det, för klarar man skolan är framtiden ljus för unga människor.

Men det kommer också med ett pris. I samhällskontraktets Sverige förväntar vi oss att ungdomar lägger manken till, lägger bort mobilen och släpper skärmarna. Man sköter sig, man bildar sig, man läser läxorna. Allt det där är jätteviktigt, och det är också svårt, för sker inte detta måste man se till att tidigt ge stöttning via socialtjänsten.

Jag nämnde ungdomspolitiken i inledningen av mitt svar. Den är bred. Det finns ingenting som är så viktigt som att kunna kompensera. Om det är svårt i skolan och om föräldrarna inte klarar av det är vid sidan av socialtjänsten inte minst idrottsföreningar och andra aktiviteter som scouter och kultur något som är viktigt. Där kan ungdomar skaffa sig en gemenskap så att de inte drunknar i det slukhål av meningslöshet och tomhet som jagas på av alla dessa falska profeter på sociala medier som vill ha en att sitta och titta på skärmar.

Vägen till frihet och egenmakt också för unga människor ligger i att använda sig av de stora möjligheter som finns i Sverige. Det börjar i skolan och avgörs också rätt mycket i skolan, och det är därför som det är viktigt att det finns både en andra chans och en helt annan chans med både vuxenutbildningar och folkhögskolor - allt som kan ge ungdomar en chans att komma igen om de har misslyckats i skolan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.