Herr talman! Rasmus Ling antyder att jag skulle ha ett uppskruvat tonläge. Jag vill nog säga att jag har samma lågmälda och sakliga tonläge som jag brukar ha. Däremot noterar jag att Rasmus Ling har skruvat upp sitt normalt sett mycket balanserade tonläge. Exempelvis efterfrågar han empiri från min sida utan att kunna anföra ett enda empiriskt stöd annat än egna spekulationer om vad ett system med anonyma vittnen redan genom att utredningen har kommit med sitt förslag skulle kunna få för skadliga effekter för benägenheten att vittna i landet. Det är ärligt talat inte särskilt imponerande, och jag tycker inte heller att det står i paritet med det höga tonläge som Rasmus Ling har när det gäller de risker som han menar att det här systemet innebär.
Utredningen är nu ute på remiss på sedvanligt sätt. Därigenom ger vi olika aktörer i rättssamhället och samhället i övrigt en möjlighet att lämna in sina underlag om hur det här systemet kanske kan kalibreras och bli ännu vassare än det som utredningen föreslår. Den utredning som skickas ut innehåller både en gedigen genomgång av hur frågan har behandlats i tidigare utredningar och tidigare sammanhang i Sverige och en gedigen genomgång av erfarenheterna från andra länder.
Mot den bakgrunden kliver utredningen fram och lämnar ett förslag på en svensk modell som i hög grad vilar på de modeller som finns i våra nordiska grannländer och andra jämförbara demokratiska rättsstater. Man gör dock ett antal kloka justeringar för att modellen ska passa Sverige, inte minst när det gäller möjligheten att garantera en rättvis rättegång där den tilltalade eller den tilltalades advokat har samma information som rätten. Det är det första jag vill säga. Vi utgår alltså från en etablerad modell i andra länder och skapar en svensk modell som är ännu rättssäkrare och rättvisare. Det är detta som nu ska prövas.
Det andra jag vill säga är att vi kan konstatera att den verklighet vi nu ska utgå från inte är en verklighet där hundra procent av medborgarna i närheten av de kriminella nätverken står i kö för att vittna men nu i ljuset av en utredning som kom i oktober plötsligt säger att de inte vill komma. Den verklighet vi ska hantera är att det runt de kriminella nätverken finns en monumental tystnadskultur som gör att människor inte vågar prata med polis, inte vågar tala med åklagare och inte vågar uppträda i domstol. Det är de mönstren vi ska bryta. Det går alltså inte från ett läge där solen skiner till ett läge där det kommer in lite regnbyar och moln i form av förslag om att införa möjligheten att i vissa specifika fall vittna under skydd av anonymitet. Jag vill också understryka att vi har vittnesplikt i landet, det vill säga en skyldighet att vittna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi kommer att stärka vittnesskyddet på olika sätt. Det är en del av uppdraget till våra myndigheter att stärka skyddet för vittnen. Vi är beredda att investera i det skyddet. Vi är beredda att investera i polisens möjligheter att på ett mycket konkret och handfast sätt skydda vittnen i särskilt utsatta situationer, även vittnen som inte träffas av det här förslaget. Vi är beredda att skärpa straffen för dem som hotar eller på andra sätt tystar vittnen. Det är klart att det här är en helhet. Vi behöver våga göra allt för att kunna bryta de mönster som utöver att de gör det svårare att klara upp allvarliga brott underminerar medborgarnas tillit i relation till rättsväsendet på ett sätt som på lång sikt är utomordentligt allvarligt.
När det gäller riskerna för att anonymitet ska röjas vill jag understryka att våra domstolar, våra åklagare och våra myndigheter varje dag hanterar utomordentligt känsliga uppgifter om individer och har utomordentligt stor erfarenhet av att handha sekretessfrågor. Jag har mycket stort förtroende för rättsväsendets förmåga att hantera sekretessbelagda uppgifter även i situationer där människor lämnar uppgifter i skydd av anonymitet.