Herr talman! Ja, Arn behövs också, verkligen. Alla goda krafter behövs nu när det är tuffa tider för konsumenterna med kostnadsökningar, fulsälj och överskuldsättning och det digitala utanförskapet. Det är svårt att välja rätt.

I budgeten satsas pengar på Allmänna reklamationsnämnden, och det är bra. Men i ett konsumentärende är Arn den sista utvägen när tvisten redan är ett faktum och inte går att lösa.

Regeringen börjar i fel ände, tycker jag. Man kan säga att de kommunala konsumentvägledarna är lite som grindvakter när det gäller att lösa tvister. Regeringen satsar inget på det förebyggande arbete som de kommunala konsumentvägledarna gör. Arn ger inte rådgivning till konsumenter och inte heller hjälp kring anmälan till Arn. Det gör de kommunala konsumentvägledarna - de ger rådgivning före, under och efter ett Arn-beslut. Pengar behöver satsas på dem som kan hjälpa till innan tvisten är ett faktum, vilket de kommunala konsumentvägledarna gör.

I Arns årsstatistik finns ett diagram som visar sambandet mellan avslag i Arn och utebliven konsumentvägledning. Över 30 procent av ärendena blir avvisade. Om konsumenten hade fått hjälp av en kommunal konsumentrådgivare hade konsumenten fått bättre förutsättningar att få ärendet prövat och kanske inte fått det avvisat. Det medför även mindre handläggning för Arn.

Sveriges konsumenter behöver få veta vem man ska ringa när man behöver råd och stöd på lokal nivå.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag tacka statsrådet för en bra debatt.