Herr talman! Som bekant delar jag min kollega Magnus Manhammars oro inför utvecklingen och över att staten flyttar fram de politiska positionerna i styrningen av folkbildningen.

Mats Persson talar i talarstolen om riktade bidrag, och det må vara en sak. Men att avskaffa den självförvaltningsmodell som har varit sättet för folkbildningen att styra sig själv är en helt annan sak. Att låta de förvaltningsuppgifter som har legat på Folkbildningsrådet gå över till myndigheter som agerar direkt på regeringens uppdrag kommer att flytta fram den politiska styrningen av folkbildningen och göra den mindre fri till sin form och framför allt till sitt innehåll.

Jag tycker verkligen att detta är en oroande utveckling, och precis som Magnus Manhammar misstänker jag att utbildningsministern inte skulle lägga fram dessa förslag om han fick välja. Jag tror dock att det största partiet i regeringsunderlaget är mycket tydligt med att Folkbildningsrådet inte ska finnas kvar.

För att sammanfatta: Stora kostnadsökningar, stora nedskärningar 2023 och nedskärningar på kommuner och regioner försätter folkhögskolorna i en mycket svår ekonomisk sits. Regeringen agerar genom att värdesäkra den låga nivå de anlade 2023, och det tycker jag inte att man ska kalla en satsning eller en prioritering. Jag tycker att man ska kalla det vad det är, nämligen en värdesäkring.