Herr talman! Jag tackar än en gång utbildningsministern för svaret.

Också vi socialdemokrater gläder oss åt att det finns en förståelse för att folkhögskolorna gör ett viktigt arbete. Med det sagt menar vi att regeringen saknar insikt om att folkhögskolorna står inför en väldigt svår situation.

Som min kollega sa upplever man faktiskt en trippelstöt. Man har det förändrade kostnadsläget, som innebär att många folkhögskolor får höjda kostnader överallt just nu. Det var också en stor neddragning i direktstödet under innevarande år, vilket blev en väldig börda för många folkhögskolor i landet att försöka hantera. Till detta kommer alltså minskade anslag till kommuner och regioner, vilket vi är helt övertygade om också kommer att landa hos folkhögskolorna framöver.

Vi vill ju höra vad utbildningsministern har för plan här. Vi kan prata om utsträckta händer, men det viktiga är att regeringen tar på sig ett ledarskap. Det förväntas nämligen av den.

I det läge vi har, med ungdomar som saknar framtidstro och många gånger känner att den ordinarie skolgången inte fungerar, finns folkhögskolan där som en möjlighet. Där samhället har misslyckats tidigare finns folkhögskolan - och den lyckas många gånger. Statistiken talar sitt tydliga språk: Vi ser att en stor andel av dem som går på folkhögskola lyckas få jobb, och en väldigt stor andel går vidare till högre utbildning efter folkhögskolan.

Man lyckas alltså med det uppdrag som skolan inte har lyckats med tidigare, och därför bör denna utbildningsform vara extra viktig i en tid då Sverige har utmaningar på utbildningsområdet. Sverige har också utmaningar med att ungdomar inte känner framtidstro, och det finns utmaningar med kriminalitet. Där tror jag att folkhögskolorna är en möjlighet för Sverige och inte något att spara ned på.

Därför vill jag återigen fråga utbildningsministern hur han vill se till att motverka den trippelstöt som folkhögskolorna just nu upplever och ge lite framtidstro till alla de rektorer som nu kämpar med sina budgetar. Dessa rektorer vill göra allt i sin makt för att deltagarna i verksamheten inte ska drabbas - det är verkligen det som är visionen - men de kan inte trolla med siffrorna eller gå på knäna. Just nu hyr man ut lokaler, man har sommarkollo och man drar ned på extraresurser. Man ser till att ordinarie lärare får jobba på sommarveckor med kolloverksamhet, till exempel. Allt detta gör man för att undvika att deltagarna drabbas.

Jag vill se samma passion från utbildningsministern som jag ser hos rektorerna ute på folkhögskolorna i Sverige. Vad är planen?