Herr talman! Jag tackar för denna diskussion.

Jag vill börja med att säga att jag älskar folkhögskolor. Det är något som jag tror att alla vi ledamöter i denna kammare skulle kunna göra om vi bara besökte dem. Om man kommer ut på en folkhögskola någonstans i Sverige kommer man att uppleva fantastiska saker: människor som gör sitt livs resa, människor som kanske har mötts av stängda dörrar men som plötsligt bara möts av öppna dörrar och möjlighet att förverkliga sig själva och hitta en väg till arbete eller en väg in i det svenska samhället.

Folkhögskolorna gör otroligt stor nytta, och folkhögskolan som utbildningsform är unik - unik för Sverige och unik i världen. Det är ett sätt för någon att komma in i trygg miljö och att verkligen få det stöd man behöver för att kunna följa den vision man själv har om sitt liv, det man brinner för eller det man vill arbeta med.

Jag har varit ute på ett flertal folkhögskolor de senaste månaderna. Jag har då haft fantastiska möten med unga som inte har klarat av skolan och som nu har fått sitta och räkna och plötsligt tycker att matte är det roligaste som finns. De känner att de har fått ett stöd som de aldrig har fått tidigare. Jag har träffat pensionärer där som annars skulle ha varit ensamma och kanske mått dåligt. Men de kommer till en gemenskap där de får lära sig någonting nytt. Jag har träffat människor i min ålder, eller äldre för den delen, som byter bana i livet. De har kanske haft företag men har nu bestämt sig för att de ska jobba som fritidspedagoger, socialpedagoger eller någonting annat. Det finns myriader av fantastiska utbildningar på alla möjliga nivåer som gör vårt samhälle rikare.

Men man möts också av en oro på folkhögskolorna - en oro för framtiden och en oro för om folkhögskolorna kommer att kunna ha kvar den goda verksamhet som de har. Folkhögskolorna har redan behövt göra ganska stora nedskärningar under det senaste året. Och även med det stöd som de får från regeringen på 100 miljoner kronor blir det tyvärr nedskärningar på de flesta folkhögskolor ändå. Det finns ett antal olika orsaker till det. En orsak är inflationen. En annan är att det inte finns någon indexering av det stöd som folkhögskolorna får för deltagarveckorna, utan samma stöd för deltagarveckorna har legat kvar under ganska många år. Detta gör att det till exempel är svårt att räkna upp lönerna, vilket är rimligt att man gör på hela arbetsmarknaden för alla som jobbar. Men på grund av att folkhögskolornas stöd inte är indexerade kan de inte göra det. Detta gör att det är svårt att driva denna utbildningsform när man hela tiden är pressad ekonomiskt.

Jag vill fråga ministern hur han ser på framtiden. Detta är någonting som vi inte på något sätt borde bråka om i politiken. Vi borde komma överens. Vad kan vi göra? Går det kanske att på sikt att göra höjningar? Kan vi prata om detta mellan oppositionen och regeringen? Går det att höja stödet för deltagarveckorna? Kan det bli ytterligare stöd till folkhögskolorna framöver? Detta är en otroligt viktig verksamhet som är en kärna, skulle jag vilja säga, i det svenska utbildningssystemet.

Regeringen har tyvärr inte heller gett det stöd som behövs, om man jämför med det socialdemokratiska förslaget, till kommuner och regioner. Regeringens stöd är tyvärr inte lika stort. Det innebär att regeringen inte heller ger det stöd som kommuner och regioner hade behövt för att man inte ska behöva skära ned på folkbildningen. Kommuner och regioner ger nämligen också stöd till den.

Ytterligare en sak som jag har fått höra att många är oroliga för gäller att folkhögskolorna och folkbildningsverksamheten ska vara fri och frivillig och fri från statlig styrning. Här ser vi också en förändring från regeringens sida detta år. Regeringen lägger sig i folkbildningen på många sätt. Det gäller hur finansieringen ska vara, men man lägger sig också i folkbildningen på ett helt annat sätt än man gjort tidigare. Hur ser ministern på detta?