Herr talman! Jag tackar Mats Persson för tillfället att debattera ingenjörsutbildningarna och satsningarna på dem.

I denna fråga finns det gemensamma beröringspunkter mellan regeringens politik och vår egen. Ingen förnekar behovet av att stärka Sveriges ställning som ingenjörsland. Men den här debatten handlar om var utbyggnaden av ingenjörsutbildningarna hamnar någonstans. Regeringen kommunicerade denna satsning som en åtgärd för att möta kompetensbehoven som den gröna omställningen medför. Den gröna omställningen - omställningen av industrin till klimatneutrala processer - har kommit längst och ligger först allra längst norrut. Men satsningarna på att stärka ingenjörsutbildningarna landar allra längst söderut.

Mats Persson påstår felaktigt att regeringen prioriterar medel till fler platser på den yrkesinriktade utbildningen på komvux - om man med fler platser menar att fler människor ska kunna utbilda sig för de pengar man sätter av är det felaktigt att påstå det. Efter att ha påstått detta svarar han genom att prata om helt andra saker.

Låt oss bryta ned detta. Det som regeringen själv i budgeten kallar ingenjörspaketet har när det kommer till högre utbildning och forskning fem beståndsdelar: fler platser på ingenjörsutbildningarna, basårsutbildningar så att fler ska kunna bli behöriga att gå en ingenjörsutbildning, strategisk forskning inom teknisk forskning, en kvalitetspeng till dem som bedriver ingenjörsutbildningar för att få mer lärandetid och därmed bättre genomströmning och slutligen fler utbildningar på avancerad nivå så att den som redan är ingenjör ska kunna vidareutbilda sig.

Tre av dessa fem komponenter i ingenjörspaketet är prioriterade till tre utpekade lärosäten, och det är inte Luleå och Umeå. De som är utpekade är Lund, Chalmers i Göteborg och Uppsala. Det är stora lärosäten som förvisso har välrenommerade tekniska utbildningar, det är inte tu tal om den saken. Men det kommer inte att göra att vi får det lättare att kompetensförsörja Northvolt eller H2 Green Steel eller LKAB eller SSAB i de omställningsprocesser som de är i nu.

Mats Persson svarar på en annan fråga än den jag ställer. Hur ska utbyggnaden av platser på ingenjörsutbildningarna i Lund underlätta kompetensförsörjningen av H2 Green Steel i Boden? Det är den frågan Mats Persson behöver svara på, inte på hur mycket av kvalitetspengarna som hamnar i Luleå. Det var inte det jag undrade.

Jag tänker utgå från att ministern inte försöker vilseleda eller blåsa mig utan bara har missförstått frågan. Nu har han ett nytt försök. Hur tänker han att detta kommer att gynna kompetensförsörjningen av den gröna omställningen i norr?

(Applåder)