Herr talman! Jag tackar Sofie Eriksson för interpellationen.

Du och jag har det gemensamt att våra dialekter avslöjar att vi inte direkt bor i denna del av Sverige utan några mil från Stockholm. Jag kan inte uttala Grängesberg lika vackert som du, men jag försöker på min skånska.

Vi har en samsyn om att det under lång tid har varit en Stockholmsfokusering i politiken, och för många människor är det precis som Sofie Eriksson beskriver det: att det ibland uppfattas som att det är längre från huvudstaden till Malmö eller Grängesberg än tvärtom. Det är ett perspektiv vi måste bära med oss och som vi behöver bryta. Det är också därför regeringen bedriver ett arbete för hög statlig närvaro i hela landet, och myndigheterna arbetar för det på olika sätt.

Mot detta står det övergripande perspektivet att riksdagen skulle besluta om vartenda myndighetsbeslut. Det skulle vara en konstig ordning. Låt mig understryka att det inte är det Sofie Eriksson föreslår. Men det handlar hela tiden om en balans mellan hög statlig närvaro i hela landet och en tillit till att våra myndigheter bedriver sin verksamhet med skattebetalarnas bästa för ögonen. Det handlar om att få ut mesta möjliga nytta för skattebetalarna med minsta möjliga skattepengar. Jag har fullt förtroende för att våra myndigheter hanterar detta på ett klokt och bra sätt och att de gör de konsekvensanalyser de är ålagda att göra för att på detta sätt få fram bästa möjliga underlag inför de eventuella beslut som ska tas.