Herr talman! Ämnet för denna debatt är ju Filmarkivet i Grängesberg. Arkivet har funnits i ungefär 20 år men hotas nu av nedläggning redan till årsskiftet. De sista statliga jobben i Grängesberg försvinner om detta blir verklighet.

Ludvika kommun har investerat nära 10 miljoner kronor de senaste åren. Helt nya lokaler blev färdiga i år.

Lokalbefolkningen har gjort ett handslag med staten som nu riskerar att brytas. I Grängesberg finns gott om plats för expansion. Fram till alldeles nyligen var också planen att flytta material från andra av Kungliga bibliotekets verksamhetsorter till Grängesberg.

Herr talman! Detta är andra gången som jag och Mats Persson debatterar den här frågan. Jag uppskattar att utbildningsministern tar sig tid.

Förra gången framförde ministern sin mening att det har varit ett alltför starkt Stockholmsfokus i politiken och att det är viktigt att se till hela landet. Jag delar verkligen den uppfattningen.

Anledningen till att jag skickade in en ny interpellation är dels att jag inte riktigt fick svar på de frågor jag ställde förra gången, dels att nya frågor har väckts. Vart ska egentligen verksamheten flytta om lite drygt en månad? Vad kommer det att kosta att bygga ut på något av de andra ställena? Och hur påverkar det tilliten till staten när man gör så här?

Området där arkivet ligger har ett stort kulturhistoriskt värde, vilket framhölls på ett samrådsmöte i detta ärende som jag var på häromveckan. Det finns också samarbeten med filmlivet generellt i Dalarna. De fastigheter som Filmarkivet nu använder bör egentligen inte användas till vad som helst. Framför allt ska de inte stå tomma. Det är ju ett helt perfekt ställe för att vårda kulturhistoriskt material. Hyran är dessutom inte särskilt hög.

Någonstans verkar det dock alltid vara längre från Stockholm till Grängesberg än tvärtom. Att effektivisera betyder alltid att man flyttar från små orter till de större orterna - oftast till Stockholmsområdet. Det är tydligen så man effektiviserar, åtminstone i statens ögon. Vi ser inte samma utveckling om vi tittar på näringslivet; det är ju intressant i sig. Hur kan det vara så att företag ofta anser att det finns fördelar med att etablera sig och investera på mindre orter samtidigt som staten gör rakt motsatt bedömning?

Mats Persson framhåller att han litar på att Kungliga biblioteket gör korrekta bedömningar. Utredningen som ligger till grund för det pausade beslutet pågick i ungefär två månader, och därefter har man haft ungefär ett samrådsmöte. Jag är inte säker på att det räcker för att bedöma konsekvenserna av en nedläggning.

Vi har inte kunnat ta del av någon kostnadskalkyl, och vad menas ens med samordningsvinster? Det verkar faktiskt vara så att det egentligen bara handlar om att det är lite jobbigt för stockholmare att sätta sig på tåget och åka till Grängesberg.

Jag undrar om Mats Persson kan föra ett litet resonemang om hur tilliten i samhället och specifikt i Grängesberg och Ludvika kommun riskerar att brytas när staten beter sig på detta sätt.

(Applåder)