Herr talman! Tack ännu en gång, utbildningsministern, för att vi fick till stånd den här debatten! Jag tror att den är viktig för att upplysa om det läge som fortsatt gäller för landets folkhögskolor.

Vi är många som har vänner eller anhöriga som deltar i folkhögskolornas verksamhet och som vet vilken enorm glädje det är att kunna vända det som kanske inte var lyckat i den tidigare skolgången till framgång i folkhögskolan. Vi har många berättelser om detta.

Själv hade jag en väldigt stark upplevelse vid mitt senaste möte på en folkhögskola, närmare bestämt Ågesta folkhögskola, vilket jag också nyss redogjorde för. Flera deltagare kunde berätta om hur tidigare skolmisslyckanden hade vänts till framgång och framtidstro. Det var unga tjejer och killar men också något äldre som tidigare hade tappat tilltron såväl till den egna förmågan som till framtiden och samhällets intresse av deras egen möjlighet att delta. Folkhögskolan hade genom sin speciella pedagogik och tilltron till att man måste jobba med helheten lyckats vända självkänslan hos så många personer. Det handlade inte bara om någon enstaka, utan nästan varenda person där kunde berätta om detta.

I den tid som vi lever i, med lågkonjunktur och det tuffa läge som många ungdomar befinner sig i inför framtiden, är folkhögskolan en möjlighet. Det är sorgligt att se att regeringen inte gör mer för att ändra på den ekonomiska situation som folkhögskolorna står inför. Det handlar trots allt om en trippelstöt just nu, som jag har redogjort för i denna debatt.

Vi uppmanar regeringen att göra mer.

(Applåder)