Fru talman! I den allmänna debatten brukar Sverige ibland kallas för Absurdistan. Jag är lite osäker på vem det är som har myntat det här uttrycket. Jag brukar inte använda det själv. Men innebörden är fullständigt uppenbar. Vi är ett land som på vissa områden, inte minst migrationsområdet, har väldigt märkliga regler som uppenbarligen står i strid med samhällets uttalade syften och även laglydiga människors intressen. Vi har en offentlig förvaltning som på det sättet till viss del bekämpar sig själv. En sorts autoimmun sjukdom i samhällskroppen har bitit sig fast på grund av att de vuxna, vars roll det är att ta ansvar och tänka långsiktigt, har låtit sig överröstas och övertalas av barn som styrs av känslor och vanföreställningar och inte klarar att tänka längre än näsan räcker.
Ett nästan övertydligt exempel på det här är de regler som vi förändrar i och med det ärende vi nu debatterar. Trots att Sverige har gigantiska problem med personer som vistas här utan tillstånd och försörjer sig på svartarbete och annan kriminalitet är det mer eller mindre frivilligt att samarbeta vid en så kallad inre utlänningskontroll.
En inre utlänningskontroll innebär att en polisman kontrollerar om en person har rätt att vistas i Sverige eller inte. Enligt de regler som gäller i dag och som har utarbetats av egentligen alla partier i den här kammaren förutom mitt eget har polisman ingen möjlighet att genomsöka en väska eller fickor för att se om en person har en id-handling som visar vem personen är och om personen har rätt att vistas i Sverige. En polisman har inte heller möjlighet att ta hand om id-handlingar om det skulle visa sig oklart om en person har rätt att vistas i Sverige. Detta vore naturligtvis väldigt värdefullt för att kunna förhindra att personer byter ut sina identiteter, kastar sina handlingar eller försöker försvåra migrationsprocessen på olika sätt. Det här kommer vi alltså att ändra på nu.
Man kan fråga sig varför det här är nödvändigt. Jo, naturligtvis för att asylinvandringen i dag, vilket de flesta intresserade människor känner till, till stor del är ett bedrägeri där personer som saknar skyddsskäl försöker använda asylsystemet för att få uppehållstillstånd och arbetstillstånd i Europeiska unionen. Detta är väldigt väl dokumenterat.
En strategi för att lyckas med detta är naturligtvis att på olika sätt försöka dölja sin identitet och försvåra asylutredningen - liksom återvändandeprocessen, om det är så att asylutredningen slutar med ett negativt beslut. Det här gör man helt enkelt för att förhindra att svenska myndigheter får reda på vem personen egentligen är.
Saken beskrivs så här i propositionen: "Enligt uppgifter från Migrationsverket har under åren 2019-2022 passhandling saknats vid registreringen av ansökan i 62-80 procent av fallen. Bland t.ex. sökande från Irak har pass saknats i 84 procent eller mer av fallen under dessa år. Enligt uppgifter som Migrationsverket har lämnat till utredningen förekommer det emellertid att utlänningar har identitetshandlingar som inte visas upp för myndigheterna. Det förekommer t.ex. att handlingar, vars existens har undanhållits, påträffas senare och att personer självmant lämnar in handlingar som de tidigare har undanhållit Migrationsverket."
Det sistnämnda exemplet, att en person senare lämnar in handlingar frivilligt, beror inte sällan på att personen vill undkomma en så kallad Dublinöverföring, det vill säga att man skickas tillbaka till det första land i unionen som man reste in i. Ett sätt att göra det är att man helt enkelt påstår att man inte har några id-handlingar under de första tre månaderna i Sverige; Dublinöverföringar måste genomföras inom tidsfristen tre månader. Men därefter vill personen ha ett arbetstillstånd, och för att få ett sådant måste man styrka sin identitet. När det är dags att ansöka om arbetstillståndet kommer som gubben i lådan de här id-handlingarna helt plötsligt fram. Detta är otroligt talande för hur systemet fungerar. Ett typexempel på en person som gjorde precis detta var terroristen Akilov. Han lämnade in sina id-handlingar exakt när tidsfristen för Dublinöverföring hade gått ut.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare verktyg vid inre utlänningskontroll
Det finns också gott om vittnesmål om hur migranter kastar sina passhandlingar på vägen till EU. Webbplatsen al-Jazira gjorde för ett par år sedan ett inslag som handlade om en migrant från Senegal som helt enkelt började sin resa med att kasta sitt pass i havet. Det låter lite märkligt att man börjar sin resa på det sättet, men det är tydligen helt normalt i vissa delar av världen.
SVT har rapporterat: "Mycket tyder på att inte så få flyktingar väljer att undanhålla sitt riktiga medborgarskap och låtsas vara syrier. SVT:s utrikeskorrespondent Stefan Åsberg hittade spår på en grekisk strand. En bunt pass utfärdade i Iran och Marocko." Dessa hade man slängt på vägen till Europa. "Många flyktingar kastar sina pass när de väl kommit till Lesbos och Grekland och Europa, konstaterar han." Det här kanske inte riktigt är det man förväntar sig av personer som har rent mjöl i påsen.
Svenska Dagbladet skriver så här: "Rikspolisstyrelsens och Migrationsverkets kartläggningar visar att flyktingsmugglare rutinmässigt uppmanar asylsökanden att slänga sina id-handlingar. Ofta med hänvisning till Genevekonventionens förbud mot att straffa en person som flytt till ett land med hjälp av falska papper." Det sistnämnda stämmer inte riktigt, utan skälet till att folk slänger sina handlingar är framför allt att de vill försvåra asylprocessen. "Om passet visar att flyktingen vistats i ett annat land, än hemlandet, där man kanske redan nekats asyl, finns risk att avvisas till detta land." Det stämmer naturligtvis.
Konsekvensen av allt detta är naturligtvis enormt ökade kostnader för Sverige när asylprocessen drar ut på tiden på grund av att personen försöker obstruera och maskera vem den egentligen är. Det blir också ökade kostnader när återvändandeprocessen drar ut på tiden; det är svårt att få personer att återvända när de har oklar identitet. Hemlandet vill naturligtvis veta vem det är som kommer. Ytterligare en konsekvens är att Sverige i dag befinner sig i ett slags lågintensivt folkbokföringsmässigt kaos eftersom vi i praktiken har skapat oräkneliga falska identiteter åt asylsökande, som sedan har fått svenska pass i rekordtakt.
De förslag som blir verklighet i dag skulle helt enkelt inte behövas om det var så att de som stod för asylmigrationen var ärliga människor med genuint behov av internationellt skydd. Röstar man för den här propositionen skriver man också under på den slutsatsen - Jonny Cato, Anders Ygeman och hela gänget!
Vad säger då oppositionen om allt detta? Det finns ett avslagsyrkande från Miljöpartiet och Vänstern. De anför i huvudsak två argument. Nummer ett: Behovet av skydd för den enskildes integritet väger tyngre än behovet av att kunna identifiera personer som har oklar identitet. Nummer två: Kontrollerna kan i och för sig vara diskriminerande.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare verktyg vid inre utlänningskontroll
Jag ska faktiskt ge reservanterna en poäng angående den första punkten - eller en halv poäng i alla fall. Hade vi levt i en värld där asylsökande inte begick systematiska identitetsbedrägerier mot Sverige och andra EU-länder hade det här kanske stämt. Då hade detta behov varit betydligt mindre än vad det är i dag. Men det är tyvärr inte den världen vi lever i.
Oppositionen har missat ett par saker i detta. För det första: I 99 fall av 100 kommer kroppsvisitationen att vara helt frivillig för den som blir föremål för en inre utlänningskontroll. I dagens värld har vi alla telefoner och goda möjligheter att bära med oss olika typer av identitetshandlingar digitalt. Vi vet också att LMA-korten enkelt kan kontrolleras mot en databas hos Migrationsverket. Det är väldigt lätt att identifiera sig för den som faktiskt har rätt att stanna i Sverige. Det är i princip ingen som kan påstå att det inte går att identifiera sig om man har rätt att stanna här.
För det andra: Att bli utsatt för en inre utlänningskontroll är inte det minsta kränkande. Jag har antagligen blivit utsatt för fler inre utlänningskontroller än någon annan person i den här kammaren. Det har definitivt skett mer än 10 gånger och säkert mer än 20 gånger. Jag har inte räknat och är inte säker, för det är helt odramatiskt i min värld. Det ligger i sakens natur: Om man väljer att flytta till ett annat land kommer man ibland att få visa legitimation för att visa att man är där helt lagligt. Det är helt normalt, och det är en naturlig del av vardagen för många migranter världen över, mig själv inkluderat. Det är fullständigt odramatiskt. Det finns ingen anledning att bli upprörd, kränkt eller sur över detta.
Sist men inte minst skulle jag vilja säga någonting om Socialdemokraternas anförande. De har ingen reservation utan köper förslaget. Utredningen kom från början från dem, så det är inte så konstigt.
Det finns egentligen bara en sak som jag undrar över där. Ola Möller anförde tidigare i debatten att det här var en del av den socialdemokratiska politiken och att det är bra att den nu kommer till nytta. Det stämmer. Utredningen tillsattes av det socialdemokratiska partiet. Det är helt korrekt.
Den överlämnades till Regeringskansliet den 31 mars 2020. Det är ganska länge sedan. Det hade funnits gott om tid att ställa proposition på det. Det är inget jättestort förslag. Vi lyckades att göra det ganska snabbt.
Jag undrar om det verkligen var menat att det skulle bli ett konkret förslag. Hur kommer det sig då att man bara lät det ligga och skräpa i en byrålåda på Regeringskansliet tills den nya regeringen tog över och gjorde slag i saken? Det kan man fundera på.
Med det vill jag tacka för ordet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.