Fru talman! En viktig del av demokratins grund består av människors förtroende för rättsstaten och att staten uppfyller sitt ansvar för säkerhet och brottsbekämpning. För att värna demokratiska värden som trygghet, säkerhet och yttrandefrihet måste allt från mängdbrottslighet till grov brottslighet bekämpas.

Fler poliser är en absolut nödvändighet för att vi ska kunna hantera de utmaningar som vi står inför i dag. Men tillväxten får inte ske till varje pris. Den måste ske med den polisiära kompetensen i behåll, och den måste ske med utrymme för kompetensutveckling.

Utredningar från Riksrevisionen visar att kombinationen tillväxt och kompetens är nödvändig för att polisen ska kunna uppvisa bättre resultat såväl när det gäller mängdbrott som när det gäller dödsskjutningar i gängmiljö. Det relevanta är med andra ord inte enbart fler poliser utan fler duktiga, effektiva och kompetenta poliser.

Fru talman! Polisens hantering av mängdbrott är väldigt ineffektiv. Riksrevisionen har granskat hur polisen hanterar mängdbrott, som utgör cirka 80 procent av alla anmälda brott. Trots stora anslagsökningar, fler anställda och en genomgripande omorganisation har resultaten av mängdbrottshanteringen blivit sämre sett till uppklaring.

När extremt allvarliga brott, katastrofer eller ordningsstörningar sker tvingas polisen prioritera. Det går ut över lägre prioriterad verksamhet som vardagsbrott, ordningshållning och brottsförebyggande arbete. Men det går inte att enbart skylla på den ökade grova kriminaliteten. Om Polismyndigheten ska kunna nyttja sina resurser på bästa sätt måste det skapas ett större utrymme för verksamhetsutveckling, strategiskt beslutsfattande och medbestämmande. Ledning, styrning och organisationskultur behöver justeras för att Polismyndigheten på ett effektivt sätt ska kunna utföra sitt uppdrag.

Fru talman! Det finns en tydlig gemensam nämnare för många barn, ungdomar och unga vuxna som blir medlemmar i de kriminella gängen. Mord, mordförsök och andra grova brott genomförs av brottslingar som en gång började sin kriminella bana med enklare brott, till exempel att stjäla varor i butik. Problemet är att det inte ledde till någon konsekvens. De lärde sig då att det är riskfritt att begå brott.

Sverige har i dag störst antal stölder per invånare i EU. Varje år stjäls det för cirka 8 ½ miljard svenska kronor i butiker runt om i Sverige. Tillsammans med kostnaderna för brottspreventivt arbete i handeln uppgår kostnaderna för trygghet och säkerhet till drygt 25 miljarder kronor.

För att stävja denna brottslighet krävs samarbete mellan handlare, kommun och polis. Det krävs även att polisen utreder mängdbrott. Som det är nu läggs flertalet utredningar ned - många gånger genom så kallad direktavskrivning - även när det finns bevismaterial att tillgå.

Vad beror dessa brister på? Enligt Riksrevisionen beror detta bland annat på att polisen inte har lyckats bemanna lokalpolisområdena i tillräcklig utsträckning och inte har genomfört nödvändig kompetensutveckling. Gränsen för civilanställda är också för snävt satt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott

Det finns dessutom brister i de initiala utredningsåtgärderna - PKC eller 114 14 - som behöver åtgärdas. Detta beror bland annat på en alltför hög arbetsbelastning, bristande kompetens och att PKC inte råder över den personal som utför brottsplatsundersökningar. Även de e-anmälningar som anmälaren gör själv kan leda till att allvarliga brott rubriceras felaktigt och läggs på hög. Det är en tidsödande uppgift för PKC att behöva komplettera dessa anmälningar, och en del ärenden som borde hanteras akut hamnar långt ned i en hög av anmälningar.

Konsekvensen blir att den operativa nivån får en omfattande arbetsbelastning som resulterar i bristande utredningsåtgärder. Det riskerar i sin tur att leda till att brott som har förutsättningar att utredas i stället blir liggande under så lång tid att de inte längre går att utreda, eftersom bevisningen har försvagats. En annan konsekvens kan vara att handläggningen avslutas utan att någon utredning inleds över huvud taget trots att ärendet skulle ha kunnat utredas vidare.

Polisen medger själv att det finns brister i de beslut som fattas om att inte inleda förundersökning, så kallad direktavskrivning, men trots Riksrevisionens kritik och Polismyndighetens medvetenhet om oförmågan att hantera mängdbrott på ett tillfredsställande sätt har läget inte förbättrats. Det var 13 år sedan Riksrevisionen gjorde en liknande granskning, och i princip kvarstår samma problem. Det är anmärkningsvärt att Polismyndigheten inte klarar av att hantera mängdbrott mer effektivt.

Fru talman! Den som har blivit utsatt för inbrottsstöld i sin bostad vet att det är en enorm kränkning av den personliga sfären. Att en utredning lagts ned med motiveringen att brott ej kan styrkas förstärker känslan av otrygghet. Det förstärker känslan av misstro och undergräver på sikt förtroendet för hela rättssystemet.

Tilliten till rättsstaten och rättsväsendet skiljer sig åt mellan olika delar av landet och mellan olika grupper. I vissa områden finns det egna rättskipande grupperingar. Övergripande finns det en bild av att polisen abdikerat från vardagsbrotten när resurserna inte räcker till och när man inte heller uppvisar tillräckliga resultat när det gäller de allra grövsta brotten. Det är provocerande, fru talman, och det är ett direkt hån mot de utsatta att de möts av en verklighet där staten i realiteten har kapitulerat.

Läget är allvarligt. Om Polismyndigheten inte kommer till rätta med de tillkortakommanden som granskningen har synliggjort kommer det på sikt att leda till att brottsutsatta privatpersoner, näringsidkare och organisationer inte får sin trygghet och säkerhet tillgodosedd. En direkt konsekvens av detta är att allmänhetens förtroende för rättsväsendet riskerar att minska.

I och med att vi kommer att få en ny högsta polisledning har vi dock en reell chans att vända på utvecklingen. Det känns hoppfullt.