Fru talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till reservationen i betänkandet.

När Polismyndigheten slogs ihop till en nationell myndighet och en nationell polis var det en av de största statliga organisatoriska förändringar som hade gjorts i modern tid. Som med mycket annat var det nog många som hade önskat att det hade skett tidigare. Det var under några år på 2010-talet som det beslutades, implementerades och utreddes. När detta väl var gjort stod alla partier bakom det och tyckte att fördelarna övervägde jämfört med att ha det regionalt, så som det var tidigare.

Med detta sagt har inte alla mål uppfyllts i den nya organisationen, men jag tror att det är få som skulle vilja gå tillbaka. Man vill ändå jobba utifrån den organisation som vi har beslutat om.

En sak man ville komma åt och som var målsättningen med organisationen var att polisen skulle kunna samla och rikta resurser runtom i landet, alltså precis det som vi diskuterar just nu och som Riksrevisionen har granskat. I teorin är det jättebra.

Om polisen har 30 000 anställda, eller 26 000 eller 34 000, kan de riktas mot de delar av landet där det finns ett behov. I teorin är det alltså jättebra, men den granskning som Riksrevisionen har gjort visar att det finns stora brister i hur polisen använder detta. En är att kommunerna inte involveras i tillräckligt hög grad för att man ska kunna få större effekt.

Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens arbete med särskilda hän-delser riktade mot organiserad brotts-lighet

Det saknas också mycket statistik och dokumentation, exempelvis om antalet särskilda händelser. Det saknas uppgifter om kostnader och även om alternativkostnader, alltså undanträngningar, som särskilda händelser har medfört. Om man samlar resurser på ett ställe blir det per definition mindre på ett annat, och detta får effekter i en annan ände.

Fru talman! Riksrevisionen har en rad rekommendationer, till exempel att man ska utveckla kriterier som underlag inför beslut om huruvida en situation ska hanteras inom ramen för en regional respektive nationell särskild händelse, att man ska ta fram en nationell lägesbild att utgå från inför beslut om resursförflyttningar och att man ska utveckla dokumentationen med mera.

Miljöpartiet föreslår tillsammans med S och V ett tillkännagivande till regeringen om att den ska säkerställa att Riksrevisionens rekommendationer följs. Det är väsentligt att man tar till sig detta och att detta verktyg används på ett mer optimalt sätt än hittills. Om detta verktyg ska fungera behöver man kunna värdera vinster men också kostnader i förhållande till det. Här har Polismyndigheten ett jobb att göra, och regeringen behöver säkerställa att dessa rekommendationer följs.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)