Fru talman! Som i alla kompromisser är det få som är helt nöjda när de kommer ut från förhandlingen, men man måste ändå kunna konstatera vilka segrar man vunnit.

Det finns delar av Sveriges deltagande i fiskeförhandlingarna som jag är jättenöjd med. Jag har nämnt de flesta av dem här i dag. Men jag har också konstaterat att vi självklart inte är helt nöjda. Vi hade kunnat tänka oss lägre kvoter på de flesta bestånd i de flesta delar av Östersjön, men det här var vad vi lyckades komma fram till den här gången. Arbetet kommer att fortsätta.

Vi behöver ta ett helhetsgrepp för att uppnå de mål som vi har. Därför genomför den här regeringen parallella och kompletterande insatser.

Samtidigt måste vi se att Östersjön och dess ekosystem påverkas inte bara av fisket utan av en rad olika faktorer. Det är övergödning, det är salthalt, det är förekomsten av konkurrerande arter till strömming och det är inte minst förekomsten av predatorer som säl, skarv och annan fisk.

Avslutningsvis: Årets kvotförhandling var min och den här regeringens första. Jag har ingen ambition att kasta paj, men det går åt båda håll. Jag måste ändå konstatera att de senaste åtta åren har Socialdemokraterna ansvarat för de här förhandlingarna.

Vi fick ned kvoterna. Vi skyddade det lokala fisket. Vi fick till trålförbud under vissa perioder för att skydda sillens lek, och vi sätter fart för att kontrollsystemet ska bli bättre.

Finns det mer att göra? Självklart, absolut! Men en sak är lika säker: att jag jämförs med tidigare regeringar och deras framgångar har jag inga problem med över huvud taget.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.