Fru talman! Tack, minister Kullgren, för svaret! Anledningen till att jag ställde denna interpellation är att jag känner en djup oro för strömmingens och sillens situation i Östersjön.

Regeringen hade faktiskt möjligheten att vid EU:s fiskeråd den 23-24 oktober följa Ices och kommissionens rekommendationer och helt stoppa det storskaliga fisket efter sill och strömming i hela Östersjön.

Situationen för flera fiskarter i Östersjön är akut. Vi ser exempelvis situationen för torsken. Vi införde fiskestopp i Östersjön redan 2019, men torsken har inte återhämtat sig. Risken är nu att vi låter sill och strömming gå samma öde till mötes. Då blir det den definitiva dödsstöten för det småskaliga kustnära fisket efter livsmedelsfisk.

Redan 1974 gjordes den första vetenskapliga uppskattningen av mängden sill och strömming i Östersjön. Sedan dess har mer än 77 procent av sill och strömming försvunnit från Östersjön. Flera forskare hävdar att vi, om inget radikalt görs, är på väg att hamna i samma situation som för torsken, där hela 90 procent har försvunnit från Östersjön. Trots fiskestoppet sedan 2019 syns ännu ingen återhämtning till.

Fru talman! Östersjöns ekosystem står inför en osäker framtid. Fiskbestånden är på alarmerande låga nivåer. Och EU-kommissionens förslag om ett totalstopp för fisket i området är en kraftfull påminnelse om den allvarliga situationen.

Nu hade regeringen möjligheten att agera beslutsamt genom att införa hårdare kontroller för storskalig trålning, genom en satsning på bättre havsmiljö och genom att sträva efter ett fiskestopp för det storskaliga trålningsfisket inför höstens förhandlingar i EU om fiskekvoterna. Detta är inte bara en fråga om att skydda vår natur utan även en fråga om att värna vårt kulturarv och de samhällen som är beroende av fisket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men regeringen och ministern valde att gå emot EU-kommissionens rekommendation om ett fiskestopp för sill och strömming och gick i stället på minskade kvoter. Minskade fiskekvoter kan tyckas vara ett steg i rätt riktning. Men det innebär tyvärr att det fortsatt är fritt fram för de stora industritrålarna att både fiska upp kvoterna för sill och strömming samt fortsätta att fiska skarpsill, troligtvis med stora bifångster av sill och strömming som aldrig redovisas.

Detta innebär också, fru talman, att regeringens beslut om minskade kvoter för att, som man själva hävdar, rädda det småskaliga kustnära fisket kan vara den raka motsatsen. Det kan i stället vara en total utslagning av det småskaliga kustnära livsmedelsfisket.

Min följdfråga till statsrådet blir därför: Ser inte statsrådet Kullgren de stora risker som finns för sillen och strömmingen om en fortsatt storskalig industritrålning får fortsätta i Östersjön?