Fru talman! Jag tackar interpellanten för en viktig debatt. Den har pågått ett tag - typ 25 år, och den kommer att behöva pågå ett tag till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill säga att planen är hårdkokt: smal migration, tydlig integration, en utbildningslinje och en arbetslinje.

Till de ungar som har det tufft, de ungar som upplever att de inte är en del av Sverige, ska vi sträcka ut en hand: Här är skolan, här är platsen att skapa förutsättningar för egenmakt och en egen framtid, här är den förutsättning som finns för att du ska kunna bli en del av det finaste och det friaste som finns - den svenska medelklassen. Det ska de få höra.

Får de ändå inte hjälp och då inte klarar detta ska vi använda oss av socialtjänsten. Man ska börja med föräldrarna, men om man inte når fram till dem eller om föräldrarna inte har kapacitet - så ser det ju ut - ska vi inte gömma oss bakom rädslan så att vi inte kan gripa in tidigt och tydligt för barnens bästa. Det är den väg som finns.

Det handlar om ett Sverige som växer, där jobben strömmar till, där investeringarna ökar, där man vet att det finns människor som tar sin utbildning på största allvar, där man är tydlig med att arbete lönar sig, där vi har ersättningssystem där det är tydligt att bidragsförsörjning i form av försörjningsstöd inte är något långsiktigt som kan ske utan förväntan om motprestation, där man kollar om man kan ha ett bidragstak och där man sänker skatten för dem med lägst och medelhöga inkomster för att det ska löna sig bättre att arbeta. Det är vägen för de strävsamma, de skötsamma.

Jag håller med om att om ju mer dessa barn ser vuxna gå till jobbet, oavsett vilket, desto mer ökar chansen att de får en bättre framtid och blir en del av Sverige.

(Applåder)

I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour (SD).

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.