Fru talman! Jag förstår att Åsa Eriksson blev lite förvånad över att statsministern lämnade över interpellationen om samhällsgemenskap till Johan Pehrson. Men jag misstänker att det kanske har att göra med att statsrådet Pehrson är den minister som har ansvaret för integrationspolitiken, och under integrationspolitiken finns ett särskilt budgetanslag som handlar om hur vi bryter segregationen. Det var någonting som interpellanten lyfte upp särskilt i denna viktiga frågeställning. Jag vill börja med att tacka Åsa Eriksson för den viktiga interpellationen.

Det hade såklart varit önskvärt att statsministern själv hade kommit för att svara på frågorna, men vi är ändå glada att Johan Pehrson är här så att vi får möjlighet att debattera hur det går för segregationen i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag tittar på regeringens facit så här långt under året ser jag att det ser ganska mörkt ut. När jag begärde ordet i debatten satt jag och försökte komma på allt som regeringen har gjort för att bryta segregationen, men det var inte så många punkter jag kom på. Däremot kom jag på desto fler vad gäller de initiativ som regeringen har tagit som tvärtom spär på segregationen.

Man började starkt med att lägga ned den ansvariga myndigheten, Delmos, som hade det sammanhållna ansvaret för att arbeta mot segregationen. Man kastade snabbt de S-utredningar i papperskorgen som handlade om en behovsprövad arbetskraftsinvandring och om att motverka social dumpning. Man avskaffade investeringsstödet, som verkligen hade behövts för att bygga bort bostadssegregationen. Man har dragit in det särskilda statsbidraget till de kommuner som har tagit ett särskilt stort ansvar för flyktingmottagandet. Man har nedmonterat den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det är ganska många miljarder det handlar om där, och det är något som verkligen bidrar till att spä på segregationen.

Jag läste i Expressen i förra veckan, tror jag att det var, att statsrådet själv menade att jobben är det bästa vaccinet mot gängkriminaliteten och segregationen. Jag är glad att statsrådet ser den kopplingen, men då blir det också lätt absurt att han skär ned på just jobbpolitiken.

Nu vet vi också vad regeringen har på sitt bord. Den tänker ju inte stanna vid detta, utan vad vi har att vänta oss nu är angiverilagar, som mycket väl kan komma att inkludera sjukvårdspersonal och lärare. Det handlar också om indragen tolkhjälp i vården, exempelvis.

Det är ganska mycket regeringen har hunnit med det första året som spär på den segregation som redan plågar vårt land. Har regeringen en ambition att bryta segregationen? I så fall visar man det inte särskilt tydligt. Det är Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna som styr skutan nu, och vi vet allihop att Sverigedemokraterna inte har någon som helst ambition att bryta segregationen eller främja integrationen. Är det helt enkelt så att det är detta Johan Pehrson har att rätta sig efter?

(Applåder)