Herr talman! I en rapport för några år sedan konstaterades det att antisemitismen har blivit en plattform genom vilken andra politiska strider kan föras. Det är tyvärr vad vi ser nu. "Antisemitism" och "terrorromantik" är ord som far genom luften, där framför allt företrädare för regeringspartierna anklagar andra för att bidra till både det ena och det andra.

Men vi motverkar inte antisemitismen genom att anklaga varandra för antisemitism där den inte finns. Det göder i stället antisemitismen och rädslan. Vi behöver kraftsamla och arbeta tillsammans. Varken Sveriges judiska befolkning eller den muslimska förtjänar att bli ett slagfält för politiskt käbbel.

En undersökning från Brå visar att antisemitiska hatbrott ofta inte anmäls, bland annat för att processen är svår, krånglig och tröttsam och för att anmälda antisemitiska hatbrott sällan leder till fällande domar. En hel del har gjorts sedan Brås rapport kom 2019, men det finns också mycket kvar att göra. Därför har Vänsterpartiet lagt fram flera förslag på hur arbetet mot hatbrott ska kunna stärkas, och i vår motion om arbetet mot rasism tar vi särskilt upp antisemitismen i Sverige.

Vi måste tillsammans göra vad vi kan för att en gång för alla få bort antisemitismen och antijudiska föreställningar i Sverige. Jag borde inte tveka att stå här i talarstolen inför svenska folket och prata om min judiska bakgrund. Rädslan för att drabbas av antisemitism och hatbrott höll på att tysta mig. Men även om rädslan finns där är jag stolt och försöker omfamna så mycket jag kan av den judiska historia som är min. Varken jag eller de som definierar sig som judar ska behöva dölja sin judiskhet, sin davidsstjärna, sin kippa eller vara rädda och otrygga i skolan.

Vi behöver ta krafttag nu, tillsammans.

(Applåder)