Fru talman! Att vilja saker är bra. Men det är långt ifrån tillräckligt för att sköta ett land eller, för den delen, för att få särskilt mycket gjort över huvud taget. Det handlar om förmåga, kunskap och analys. Att bara vilja eller känna kommer man inte särskilt långt med. Det blir lätt en floskel, en floskel som ligger nära det populistiska. Det handlar om vad man kan göra och vad det har för effekter.

Hur blir det med en sådan här skatt - hur mycket kommer den att slå över på bolånetagarna? Hur är det med andra skatter, och hur mycket slår de över mellan producent och konsument? Det är nog en rimlig bedömning att en hel del kommer att slå över på bolånetagarna. Är detta rätt tid att lägga ytterligare bördor på svenska hushåll, att införa ännu fler skatter och göra det ännu dyrare att bo?

Detta är skillnaden mellan populism och analys. I en populistisk värld kan man säga: Här gör ett företag stor vinst - låt oss beskatta den! Men i en värld där man gör en analys och en bedömning kan man ställa sig frågan: Vad händer om vi inför denna skatt - vem kommer att betala, och hur mycket dyrare blir det för konsumenten? Och är nu rätt tid att göra det dyrare för bolånetagarna?

Svaret från regeringens sida är väldigt tydligt. En analys, en bedömning, är mycket värdefull, och man kan också konstatera att detta inte är rätt tid att göra det dyrare för bolånetagarna.

Finns det saker att göra för att förbättra konkurrenssituationen på svensk bankmarknad? Där är svaret entydigt ja. Är det mer som bankerna behöver göra för att bidra till att kämpa mot kriminalitet, stoppa bedrägerier och det fasansfulla som sker när till exempel pensionärer blir utsatta för lurendrejerier och bedrägerier? Där är svaret ja. Jag är väldigt tydlig med att jag tycker att svenska banker ska göra mer där.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.