Fru talman! Så där dålig blir debatten ibland när man plockar ut någonting och påstår något annat om det som sagts. Jag tycker att det är riktigt dåligt. Jag har ju inte ens påstått att alla ska använda underskott. Jag har inte bett Region Skåne att göra det. Det jag har sagt är att det är klokt att faktiskt göra ett eget val, antingen att använda tidigare överskott om man har det eller att göra ett underskott.

Grejen är att man själv avgör på regional nivå. Det är så lagen är utformad. Varken ledamoten eller statsrådet och regeringen avgör om det är rätt och riktigt, utan det avgörs när det prövas i domstol. Det är möjligt att det kommer att göras i Skåne, men det är fullmäktige som avgör och gör sin avvägning. Så är lagen utformad. Den är inte utformad efter vad som är plus och minus i budgetens rader, utan det framgår också av lagen - inte minst av förarbetena - att de ska ta hänsyn till många fler saker när de gör sin bedömning. Det handlar om hur väl man har motiverat sitt beslut.

Ledamoten påstår något om hur jag svarar och vad jag uppmanar till - men det är ju något jag inte har gjort, så det kommer jag inte att kunna bemöta.

Vi återgår till sakfrågan. Det är riktigt tufft i hälso- och sjukvården, och det trots att man har haft stora överskott. Jag är, precis som ledamoten, tacksam över att man hade dem. Men det var återigen ett besked om att vi betalade ut pengar som inte kunde användas i regionerna och därför lades på hög.

Vi har alltså något att göra i statsförvaltningen, i regeringen, för att se till att pengar som vi vill ska gå till vården också kommer dit. De gjorde ju inte det under pandemin, utan det blev jättestora överskott - rekordöverskott - två år i rad. Vi har alltså något att göra när det gäller att se till att pengarna kommer ut.

Jag har sagt många gånger att jag är oerhört tacksam över att vården har överskott som kan användas tillfälligt för att klara inflationen. Hade det varit en lågkonjunktur där man använde tillfälliga pengar hade det varit mycket svårt att göra det enligt lagen, tror jag. Men när man har en tillfällig händelse som är en uppräkning av pensioner som kopplas till KPI, då är det en enskild händelse som hänger ihop med inflationen.

Om man har en förhoppning om att regeringen kommer att medverka till att inflationen går ned - i alla fall inte gör tvärtom - kan man såklart fatta sådana beslut i Region Skåne. Men om man inte tror att inflationen ska gå ned kan man inte fatta sådana beslut, för då kommer ju nivån på 9 procent att ligga kvar. Att årligen betala en 9-procentig avsättning, med prisuppräkningen, till pensionerna skulle vara riktigt förödande för sjukvården.

Precis som det sades i förra interpellationsdebatten av finansministern och riksdagsledamoten Eva Lindh är det inflationen som trots allt måste ned. Jag uppfattade att de båda var överens om det, men inte om vägen dit. Det viktiga är att politiken håller fast vid att få ned inflationen. Då kommer vi långsiktigt att ge regionerna möjlighet att hantera sin ekonomi. Min uppfattning är att man har en underliggande fungerande ekonomi. En del har haft mer utmaningar än andra men skulle kunna klara situationen. Inflationen är det stora spöket, och det är den som måste bort.

Vad gäller vad som är rätt och fel om inflationen kan man ju se varje vecka när beskeden kommer att experter ger olika besked. Det är svårt att veta, för det finns ingen sanning. Det här handlar om hur man uppfattar saker och hur man uppfattar vad regeringen gör. Gör vi verkligen en återhållsam budget? Hur uppfattar man det på marknaden? Vad är det som händer geopolitiskt i världen, och vilka slutsatser drar man av det? Finansmarknaden påverkas av det som händer när man köper och säljer pengar. Därför är det viktigt att staten håller i och att det uppfattas som att vi håller i vår budget.

Budgeten är inte beslutad av riksdagen än. Ledamoten ställer alltså en fråga innan riksdagen ens har fattat beslut om budgeten. Men precis som finansministern nämnde följer regeringen det här hela tiden. Hur går det? Vad gör man? Vi kommer att återkomma så att vi kan klara de konjunktursvängningar som är. Det är ju inte brist på pengar hos staten, utan det är risken för att inflationen ska bli bestående som måste prioriteras just nu.