Fru talman! Tack för ditt svar på mitt svar, ledamoten!

Det framgår inte någonstans att regeringen tar lätt på det här, tvärtom. Det är en av de värsta kriserna på väldigt länge, och den är speciell. Det är inte enbart en lågkonjunktur vi har att hantera nu. Regionerna har också att hantera konsekvenserna av inflationen.

På kommunsidan ser det olika ut. En del kommuner klarar sig hyggligt. Andra gör det inte. Men på regionsidan har nästan alla det svårt. Flera regioner kan i och för sig berätta att de inte behöver göra neddragningar. Det är några som ändå har en hygglig situation, som min egen region, Region Jönköpings län, och Region Kalmar län. Men de allra flesta har riktigt stora utmaningar. Det har jag återkommit till ganska många gånger.

Det är också skälet till att vi går in med ett särskilt sektorsbidrag som regionerna kan använda direkt till att hantera pensionskostnaderna. Det är nämligen inte underliggande problem i ekonomin som är skälet till att det är tufft. Om det hade varit det hade man inte kunnat hantera budgeten på det sätt som många regioner gör. Om man har underliggande problem måste man hantera dem. Men om man har särskilda problem kan man hantera det genom att använda tillfälliga överskott, också ett enstaka år. Man kan också göra det genom att hantera underskott. Det medger lagen.

Poängen är att varje regionfullmäktige gör sina avvägningar och fattar beslutet. Det är faktiskt inte bara kronor och ören i de där siffrorna de ska beakta. De ska också titta på befolkningstillväxten, och de ska titta på investeringsbehovet. De har ett antal saker att parera när de gör sin bedömning av hur de ska hantera budgeten och om de ska använda begreppet synnerliga skäl som skäl för den åtgärd de vidtar.

De har fler saker att ta hänsyn till: arbetsmiljölagen, att tillförsäkra sina medarbetare goda villkor. De har att ta hänsyn till hälso- och sjukvårdslagen, som talar om att vi ska ge god vård på lika villkor till hela befolkningen, och fler lagar.

När regionerna nu fattar sina beslut - jag har sagt att jag har full förståelse för beslut man fattar om att använda tidigare överskott eller om att till och med budgetera för underskott - har fullmäktige gjort en bedömning av hur det ser och hur man ska väga av alla de uppdrag man har enligt lagar och det man ser framför sig. Det är alltså regionfullmäktige som gör bedömningen och beslutar.

Jag tycker att det är nödvändigt att inte enbart titta på de nya pengar som tillkommit. Det är skälet till att jag har lyft fram hela den summa som ligger inom mitt ansvarsområde. Rapporter från Riksrevisionen, som också riksdagen har behandlat, visar nämligen att pengarna inte når ut. De har under många år varit detaljstyrda. Därför märker verksamheterna inte ens av dem. Kvinnohälsan är väl det senaste som jag tror att Riksrevisionen tittat på och konstaterat det. Det är satsningar som vi har varit överens om politiskt. Men vi måste se att sättet på vilket vi skickar pengarna till regionerna också har betydelse för om det får verkan.

Nu jobbar jag inte minst med att de pengar som är betydande och som handlar om att korta köer, öka vårdkapacitet och stärka primärvården ska komma regionerna till del, så att de kan använda dem. Normalt sett används de inte under året utan landar i ett nytt överskott i slutet på året när man vet hur det har gått. Men nästa år, 2024, måste de pengarna komma till användning i varje region. Om de så önskar har de också möjlighet att göra en tilläggsbudget när de får veta riksdagens beslut om budget och hur pengarna faller ut.

Regeringens uppfattning är att vi behöver stötta regionerna men också säkerställa att pengarna kan användas av dem fullt ut, så att de går direkt in till vården. Vi kan inte slarva bort pengar som inte används rätt. Nu ska varenda krona användas på bästa sätt.