Fru talman! Jag tackar naturligtvis ministern för svaret och ska alldeles strax kommentera det. Jag måste dock börja med att säga att bakgrunden till att jag ställt denna interpellation är att jag är innerligt oroad över den kris som sjukvården i Sverige befinner sig i.

Jag blir heller inte på något sätt mindre oroad när jag hör svaret från ansvarig minister. Det här är på riktigt. I detta nu väntas stora besparingar i regionerna. Sjukvården drabbas oerhört hårt.

Ekot genomförde nyligen en enkät som visade att alla utom fyra regioner hittills antingen beslutat att införa besparingar eller för diskussioner om att göra det.

Det handlar om nedskärningar på runt 10 miljarder svenska kronor totalt, så här långt. Dessutom finns det regioner som inte ens hade någon siffra att uppge. Totalbeloppet väntas alltså bli högre. Därför är det oerhört oroande att höra sjukvårdsministerns svar här i dag. Hon får det på något vis att låta som att det inte är ett stort problem. Jag och många med mig är av en annan uppfattning.

Det är inte heller någon nyhet. Under det gångna året har kommunernas och framför allt regionernas ekonomiska situation försämrats kraftigt. Sveriges Kommuner och Regioner har vid flera tillfällen uppmärksammat regeringen på att det kommer att behövas stora tillskott till kommunerna men framför allt till regionerna för att kunna bibehålla dagens nivå i hälso- och sjukvården.

Regeringen valde i förra årets budgetproposition att satsa dubbelt så mycket på skattesänkningar för höginkomsttagare som på kommun- och regionsektorn. Det har lett till att de reserver som funnits i regionerna nu är slut. Trots larmrapporter och högljudd kritik har regeringen inte heller i budgetpropositionen för 2024 satsat ens en bråkdel av det som SKR menar behövs för att stävja krisen i vården.

Att staten inte tar ansvar i kristider får konsekvenser. I de svårast drabbade regionerna följer nu en sjukvårdskris med uppsägningar, varsel, nedläggningar och höjda patientavgifter till följd av regeringens budget. Vi ser det hända redan nu. I Västra Götaland läggs akuten ned. I Örebro kommer de tre sjukhusen inte längre att kunna erbjuda samma utbud, och personalstyrkan ska minska med 600 personer. I Östergötland ska personalkostnaderna minska med motsvarande 600 miljoner kronor. I Sörmland planerar man att göra sig av med 10 av de 15 otroligt viktiga kliniska apotekare som arbetar nära patienterna. Och i elva regioner planeras nu för höjda patientavgifter.

Det är min bestämda uppfattning att en regering ska ta ansvar i kristid. Den socialdemokratiska regeringen gjorde det under pandemin. Det var förvisso en helt annan form av kris. Men också den drabbade sjukvården hårt. När vi nu befinner oss i en inflationskris borde högerregeringen ta ansvar för välfärden och hälso- och sjukvården.

Min första fråga till sjukvårdsministern är: I det här historiskt svåra läget, varför tar ni inte ansvar? Varför är budskapet från er att bita ihop, spara hårdare, låta personalen springa snabbare eller för den delen åsidosätta budgetreglerna och gå med underskott? Jag förstår verkligen inte.