Fru talman! Jag tror också att många människor inte har tänkt så mycket på inflationen tidigare. Men en stor del av Sveriges befolkning har verkligen känt inpå bara skinnet hur det påverkar en när inflationen är så hög som den har varit i Sverige. Det råder ingen tvekan om att det är viktigt att vi bekämpar den.

Min poäng är det som också finansministern är inne på: den längre sikten. De flesta bedömer att vi redan nu är inne i en lågkonjunktur. Det handlar till exempel om välfärden. Jag tar den som exempel eftersom det är en viktig fråga som ligger mig varmt om hjärtat. När vi inte har tillräckligt med resurser till välfärden och när det faktiskt kommer att innebära nedskärningar är det ett stort hot. Det kan förvärra lågkonjunkturen väldigt mycket. Det handlar alltså inte bara om min starka vurm för en hög kvalitet i välfärden utan också om att detta är ett balansläge för att titta längre fram eftersom det här riskerar att förvärra lågkonjunkturen, ett hot som jag och flera andra bedömare ser.

Jag tycker också att det är frustrerande när man använder inflationen som ett argument för att inte satsa på välfärden när det faktiskt handlar om prioriteringar. Man kan prioritera annorlunda.

Jag är tacksam över att vi har den här debatten. Jag tycker också att den har varit spänstig. Jag har fått svar på hur finansministern ser på detta. Men det sista jag undrar är: Vad är bedömningarna? Hur kommer finansministern att agera om lågkonjunkturen förvärras och man ser att de stora nedskärningarna faktiskt påverkar lågkonjunkturen negativt?