Fru talman! Låt oss vara lite ärliga här. Socialdemokraterna vill definitivt dämpa inflationen; det tror jag också.

Men nu pratar Eva Lindh om prioriteringar och finansiering i budget. När man läser Socialdemokraternas alternativa budget ser man att de vill finansiera detta med till exempel en bankskatt på 10 miljarder. Det är en skatt som inte ens skulle gå att få på plats till den 1 januari om Socialdemokraternas budget skulle vinna. Det betyder att det finns budgethål på minst 10 miljarder i Socialdemokraternas budget. Det är att trixa med siffrorna. Det är inte att visa ansvar. Att slänga in en skatt kan man tycka olika om, men oavsett vad man tycker om denna skatt skulle den inte gå att genomföra från den 1 januari.

Vi har en plan för att ta oss igenom ett tufft ekonomiskt läge och en ekonomisk vinter. Planen består av tre delar.

Den första är att bekämpa inflationen samtidigt som vi stöttar hushållen och välfärden. Det gör vi i den budget som börjar gälla den 1 januari nästa år men också i den budget som gäller för i år. Den kommer inte att kompensera för allt, för inflationen drabbar på alla nivåer och på alla sätt. Den drabbar naturligtvis även statens finanser. Men framför allt: Om vi skulle gå med enorma underskott och stora lån för att kompensera skulle inflationen bli högre, och inflationskrisen skulle bestå.

Den andra delen av planen handlar om att samtidigt som vi har den här situationen se till att fler människor kommer in på arbetsmarknaden och rustas. Det handlar om att stärka arbetslinjen - otroligt viktigt för att välfärden ska klara av alla utmaningar under åren framöver.

Den tredje delen av planen handlar om strukturreformer. Trots att vi här och nu har en inflation att bekämpa måste man kunna ha ögonen på den längre sikten och se hur Sverige ska bli ett starkare land om 10, 20 och 30 år. Det handlar om förändringar som underlättar företagande, om ett utbildningssystem som måste fungera, om infrastruktur och om ett fungerande energisystem.

Det här är fokus som jag och regeringen har under den här perioden. Det handlar om att pressa ned inflationen samtidigt som vi tar tag i andra större och långsiktiga problem.

Med det sagt, fru talman, uppskattar jag diskussionen om inflation. Den är central och viktig. Många som lyssnar på debatten eller läser protokollet efteråt kanske inte tänkte så mycket på inflation för tre år sedan. Den var bara låg och stabil och låg still där under många år. När sedan priser helt plötsligt börjar stiga och inflationen fortfarande är för hög känner man: Oj, det här drabbar mig väldigt hårt!

Jag tror att det bästa vi kan göra för alla de människor som både kämpar mot och märker av inflationen på olika sätt - det kan till exempel handla om stora bolånekostnader - är att dämpa inflationen. Jag är glad för att vi delar denna bild, och jag tänker fortsätta så länge det krävs. Inflationen är på väg ned, men fortfarande ska man ha is i magen, hålla i och hålla ut.