Fru talman! Jag tackar både Eva Lindh och Karin Sundin för interpellationerna.

Jag kan börja med att konstatera att jag tror att Karin Sundin har missuppfattat mitt svar, så låt mig gå tillbaka lite och förklara varför jag nämner inflationen som en viktig del i denna diskussion.

Just nu är inflationen roten till många av de ekonomiska problem vi ser i Sverige. Det är inflationen som gör att det man arbetar ihop blir mindre värt, och det är inflationen som gör att räntor måste höjas så att väldigt många människor nu kämpar med höga bolånekostnader. Inflationen ställer helt enkelt till oreda, och får vi inte ned inflationen kommer den att vara en stor utmaning för svenska hushåll och svensk ekonomi under åren framöver.

Frågan är naturligtvis, vilket vi ska diskutera i nästa interpellationsdebatt, vad som driver på inflationen. Ja, det är ju först och främst budgeten i sin helhet. Om man var väldigt expansiv, vilket man oftast är i en lågkonjunktur, skulle inflationen påverkas i det här läget.

Orsaken till att jag nämner inflationen i mitt svar i den här interpellationsdebatten är dock främst att våra indexerade system gör att många kompenseras för inflationen. Vi har system som indexerar till exempel garantipensionen, sjuk- och aktivitetsersättningen och andra delar av ersättningssystemen. Däremot kompenseras inte den som arbetar, och väldigt många har nu fått en reallönesänkning. Den ökning man har sett under ett decennium har nu egentligen försvunnit på grund av inflationen.

I det läget kompenserar regeringen vanliga löntagare genom ytterligare sänkt skatt. Detta verkar interpellanterna håna. Jag menar att det är rimligt att den ensamstående kvinna som har två barn, som jobbar som undersköterska - vare sig det är i Örebro, Stockholm eller var det nu kan vara - och som har sett sin reallön sjunka får sänkt skatt. Det är också viktigt strukturellt att vi sänker skatten för den som arbetar; vi vet att det i grunden leder till fler jobb och mer pengar till välfärden.

Med detta sagt har många det tufft just nu. Lever man på sjuk- och aktivitetsersättning har man det definitivt tufft, men man har fått en kompensation för inflationen. Nu sänker vi skatten även för den som arbetar, vilket i grunden är rimligt och rätt.

Mitt arbete framöver kommer att handla mycket om att ta oss igenom den situation vi befinner oss i med just hög inflation. Vi ser att den dämpas, och jag hoppas att den kommer ned ordentligt. Det behöver nämligen svensk ekonomi och svenska hushåll.

Jag avslutar denna runda där och återkommer.