Fru talman! Jag får tacka finansministern för svaret.

Inflation, säger finansministern. Kampen mot inflationen är svaret på alla frågor till finansministern i dessa dagar. Men diskussionen här i dag handlar om effekterna av det åttonde jobbskatteavdrag som regeringen vill införa.

När det gäller effekterna av detta jobbskatteavdrag för de miljoner svenskar som arbetar har finansminister Elisabeth Svantesson varit väldigt tydlig med att avdraget inte påverkar inflationen. Inte heller när det gäller landets 2 miljoner pensionärer, som ju får ett motsvarande avdrag på skatten, påverkar det inflationen. Men när det gäller skatten för de 250 000 personer som lever på den ytterst blygsamma sjuk- och aktivitetsersättningen, vilket den föregående talaren talade om, är inflationen plötsligt det bärande argumentet. Den logiken håller ju inte.

Beräkningar för i år visar att den disponibla inkomsten för personer över 30 år som får sjukersättning på lägsta nivå skulle kunna öka med ungefär 1 400 kronor per år om funkisskatten togs bort. Det är alltså en dryg hundring i månaden. Det är en hundring som skulle göra skillnad för den som inga pengar har, men det är inte en hundring som driver upp inflationen.

Fru talman! Jobbskatteavdraget kommer att kosta 11 miljarder kronor att införa. Det är pengar som enligt finansministern inte kommer att påverka inflationen. Det skulle kosta ytterligare 290 miljoner kronor att ge också de personer som lever på sjuk- och aktivitetsersättning motsvarande skatteavdrag - 290 miljoner i en statsbudget vars utgifter uppgår till 1 331 miljarder kronor. Fru talmannen får ursäkta språket, men ur ett finanspolitiskt perspektiv är funkisskatten inte mer än en piss i Mississippi.

Det är inte dessa miljoner som avgör om Elisabeth Svantesson kommer att lyckas med sin ambition att gå till historien som en ansvarsfull finansminister i en svår tid - särskilt inte sett i relation till annat som regeringen satsar på. Låt mig ta två exempel.

Regeringen tänker avskaffa punktskatten på plastkassar. De intäkter som staten får in via plastskasseskatten skulle, om man behöll den, med god marginal täcka kostnaden för att avskaffa funkisskatten.

Regeringen vill också höja taket för rotavdraget under 2024. Den som har råd att renovera eller bygga om sitt hus kommer att kunna göra avdrag för en mycket större del av kostnaderna än tidigare. Det förslaget minskar statens skatteintäkter med en summa motsvarande tre förändrade funkisskatter.

Regeringen skulle kunna göra både och, men regeringen vill inte. Och i stället för att berätta varför regeringen inte vill skyller finansministern på inflationen, som om det var personer med funktionsnedsättning som drev på den - som om det var de 290 miljoner som en avskaffad funkisskatt skulle kosta som var bensinen på inflationsbrasan och det som får en finansminister att framstå som släpphänt.

Jag tror inte att någon skulle anklaga finansministern för att vara släpphänt om regeringen avskaffade funkisskatten, men det vore hjärtlöst att inte avskaffa den.