Fru talman! Jag är gammal gymnast och inte gammal fotbollsspelare. Jag har ibland fascinerats av hur saker och ting som vore helt otänkbara på en gymnastiktävling uppfattas som helt självklara på en fotbollsmatch. Det är väldigt lite av bengaler och läktarvåld på gymnastiktävlingar, måste jag erkänna. Det är märkligt, det där.

Allvarligt talat - vi är många som gläds lika mycket över glädjen i fotbollen, inte minst i svensk damfotboll just nu, som vi förfäras över det brutala våldet och över att man ibland låter sig kidnappas av människor som bara är där för våldets skull.

Jag tror att det behövs en blandning mellan lagstiftning, polisiära insatser och naturligtvis fotbollens egna insatser. Vi behöver på alla sätt visa att detta inte är acceptabelt och att det är nolltolerans mot det. Att det tyvärr är en gammal tradition gör inte saken bättre. Men jag uppfattar att det i dag är mer fokus på de frågorna och att det finns en tilltagande ilska över människor som kidnappar vanliga fotbollsintresserade människors vilja genom att utöva våld.