Herr talman! När jag som språkrör i dag gör min sista partiledardebatt gör jag det i en osäker tid och i en osäker omvärld. Rysslands olagliga och fruktansvärda anfall på Ukraina skördar människoliv varje dag. I konflikten mellan Israel och Gaza förlorar många människor, varav många barn, liv eller hälsa. Då är det viktigt att Sverige är medlem i en union där vi tillsammans kan vara en stark aktör för global säkerhet och mer trygghet och tillsammans kan ha en stark röst för alla människors rätt till liv, hälsa och frihet. Men EU är också en otroligt viktig kraft för att motverka grunden för osäkerhet. Då tänker jag inte minst på klimat- och miljöhoten.

Ännu en månad har passerat, och ännu ett globalt temperaturrekord har noterats, skrev TT förra veckan, när rapporter kom om att det här är på väg att bli det varmaste år som någonsin registrerats. Det har aldrig varit tydligare att vi kan möta en mörk framtid om vi inte ändrar riktning. Som FNchefen António Guterres uttryckte det nyligen: "The era of global boiling has arrived." Han gjorde ett medskick till alla länders ledare, även de svenska: "Leaders must lead. No more hesitancy. No more excuses."

Samtidigt möts vi i Sverige av närmast bedövande ointresse bland Tidöpartierna. Det duger inte att kalla det här för en ödesfråga i regeringsförklaringen och liknande men sedan låta Sverigedemokraterna styra klimatpolitiken och behandla den så styvmoderligt som sker. Vad betyder då orden? Klimatpolitiken ska uppenbarligen göras av någon annan någon annanstans någon annan gång. Det här verkar vara vad Ulf Kristerssons sida i politiken är allra mest överens om: Klimatkrisen är inte vårt problem.

För alla oss andra utanför regeringen är problemet att Ulf Kristersson har fel. Det är nämligen vårt problem när människors hem i Gävle, Västerås och Uppsala förstörs efter extrema regnfall och när lantbrukares skördar torkar bort och regnar bort om vartannat. Det är vårt problem när äldre dör på äldreboenden i extremvärmen. Det är vårt problem när tiotusentals människor förlorar livet i översvämningar då Västantarktis kollapsande isar är på väg att höja havsytan med flera meter och när Europa drabbas av den värsta torkan och de värsta skogsbränderna på över 500 år.

Allt detta är vårt problem, och det är också vårt ansvar att göra någonting åt det. Men det är också vår stora möjlighet, för en aktiv och ambitiös klimatpolitik har visat sig vara avgörande för länders konkurrenskraft. Det säger inte bara vi. Det säger också våra allra största företag och industrier.

Herr talman! Samtidigt som Sverige nu monterar ned sin egen klimatpolitik sätter vi och många andra hoppet till EU. Här i den svenska riksdagen sägs det ofta att klimatpolitiken ska göras internationellt och på EU-nivå. Men det verkar tyvärr också bara vara tomma ord från regeringspartierna, för när den sittande regeringen haft chansen att verka i EU:s ministerråd har den röstat nej till naturrestaureringslagen, motarbetat avskogningslagen och försökt blockera EU:s lag om minskad användning av miljögifter i jordbruket. Man ställer sig inte ens bakom lagstiftningen om att öka kolsänkorna i skog och mark. Man slår sig för bröstet för en överenskommelse som kom till när Sverige var ordförande men som man själv faktiskt har motarbetat.

Vi har alltså en regering som ökar utsläppen här hemma och som inte ens menar allvar med att EU ska ta ledningen. När EU agerar så är det inte heller konstigt att klimatarbetet hackar. Förra veckan kom en rapport som visar att EU är på väg att missa samtliga klimatmål till 2030. För att komma vidare krävs det alltså fler åtgärder, inte färre, både på EU-nivå och nationellt. Sverige lyfts i rapporten fram som ett land som var på väg att nå målen med råge. "Var", säger jag, för det var med den förra regeringens politik. Så är det inte längre.

Vi har mycket att vara stolta över i EU:s klimat- och miljöpolitik. Många gröna ministrar och gröna europaparlamentariker har jobbat hårt för det. Men vi behöver också se till att takten ökar nationellt, för EU är inte mer än summan av sina medlemsstater.

Herr talman! Genom hårt arbete av gröna politiker har EU blivit en motpol till den svenska regeringens klimat- och miljöpolitik. När regeringen sviker varje klimatlöfte och bryter mot varje klimatmål står vårt och många andras hopp till ett starkt, grönt EU.

I dag vill jag också ta chansen att uppmuntra svenska väljare som tittar på debatten inför EU-valet 2024: Ge inte de partier som nu monterar ned klimatpolitiken i Sverige chansen att göra det också i EU, utan gör ett förändrande val. Rösta för en stark grön kraft i EU för en ljusare framtid!

(Applåder)