Fru talman! I förra valet till Europaparlamentet gjorde Kristdemokraterna kärnkraften till en viktig valfråga. Detta uppskattades inte riktigt av alla, kan jag säga, särskilt inte de rödgröna partierna. De påstod att kärnkraften, alltså grunden för ett leveranssäkert elsystem, inte hör hemma på EU-nivå.

Men om vi tittar tillbaka på det gångna året säger verkligheten något annat. Kärnkraftsfrågan har seglat upp till den absoluta toppen i EU-agendan. Låt oss konstatera följande: Kärnkraften klassas numera som en hållbar investering i taxonomin, innovationsfonden inom det nya utsläppshandelssystemet ska finansiera nollutsläppsteknologier, det vill säga även kärnkraft, och bara sedan jag tillträdde som energiminister har det hänt en hel del.

För det första: En kärnkraftsallians sammanträdde för första gången i Stockholm under det svenska ordförandeskapet.

För det andra: En historisk överenskommelse slöts under svensk ledning som innebär att direktivet om förnybar energi för första gången erkänner kärnkraftens roll.

För det tredje: I den nya elmarknadsdesignen inkluderades möjligheten att stödja bygget av ny kärnkraft.

För det fjärde: I förslaget om nettonollindustri inkluderas kärnkraft. Och så sent som förra veckan öppnade kommissionen för att bilda en industriallians för små modulära reaktorer.

Fru talman! Banbrytande steg har tagits. Men det hade inte varit möjligt utan oss. Det hade inte varit möjligt utan partier som valde att värna unionens kärnuppgifter - den kristdemokratiska kärnuppgiften för EU - och våga gå före när andra ställer sig vid sidan av.

Vi kommer att fortsätta arbetet för att kärnkraften ska kunna användas för att genomföra den gröna omställningen. Jag kan konstatera att det spelar roll vilken regering man röstar fram och vilka ledamöter som man väljer till Europaparlamentet.