Protokoll 2023/24:30 Onsdagen den 15 november

/ EU-politisk partiledardebatt
Anf. 5 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! Efter Hamas fruktansvärda terrorangrepp på över 1 000 civila israeler har den israeliska regeringen självklart rätt att försvara sig. De har dock inlett ett bombardemang av Gazaremsan av sällan skådat slag. Enligt Amnesty har tusentals flyganfall genomförts på ett område som är mindre än Öland och som har över 2 miljoner invånare. Hälften av dem är barn. Genomsnittsåldern på dem som dött av bombningarna är fem år. Det är framför allt småbarn som har dödats. Nu måste för tidigt födda barn på al-Shifa-sjukhuset i Gaza tas ut ur kuvöserna och lindas in i folie för att hållas varma. Flera har redan dött.

Hela familjer är utplånade. Familjen Hijazi utplånades i en flygattack. Tre var barn. Amnesty International har inte funnit några bevis för att det funnits militära mål där de befann sig vid tidpunkten för attacken.

Den 19-årige Imad var på väg att köpa bröd till familjen när han dödades i attacken mot marknaden i Jabalialägret. Amnesty berättar att familjen precis lämnat sitt hem i Beit Hanoun efter att de mottagit varningsmeddelanden från den israeliska armén och därför gått den långa vägen till flyktinglägret - som sedan alltså blev bombat av Israel. Imad hade burit sin lillebror på sina axlar på väg till skolan i Jabalialägret. Dagen efter var det pappa Ziyad som bar sin 19-årige sons livlösa kropp på sina axlar på väg till begravningen. Ziyad berättade om bårhuset att alla letade efter sina barn i högarna av kroppar. Kropparna var brända. "Jag kände igen mitt barn på byxorna han bar."

Sverige måste nu arbeta i linje med EU:s resolution för att krigsbrotten ska utredas och gärningsmännen lagföras och att militära insatser måste hållas inom ramen för den internationella rätten. Oskyldiga barn ska inte dö. De ska aldrig dö. Men nu ligger de i högar på bårhusen.

Medan EU och FN fördömde attacken på Jabalialägret i hårda ordalag sa vår svenska utrikesminister Tobias Billström att agerandet var proportionerligt. Medan EU och FN mycket tidigt påminde om varje lands ansvar att följa den internationella rätten kunde den svenska utrikesministern inte för medierna på väg in till EU-mötet i Luxemburg den 23 oktober bekräfta att Sverige står upp för den internationella rätten. Detta är häpnadsväckande.

Jag känner inte igen den svenska utrikespolitiken längre - den som står upp för människan och hennes mänskliga rättigheter, försvarar oskyldiga civila mot terror och krigsbrott, försvarar den regelstyrda världsordningen och skyddar små nationer, inte minst mot länder med stormaktsambitioner, vilket också i högsta grad ligger i Sveriges eget intresse.

Rätt ska gå före makt. Alla måste följa folkrättens principer. Civila måste skyddas. Ulf Kristersson måste visa världen att försvaret av den internationella rätten är starkt i Sverige. Det gör han inte. Israeler och palestinier har båda rätt till frihet och värdighet, till sitt land och sin framtid.

Sverige ska inte vara det land som sist av alla ansluter sig till EU:s försvar av den internationella rätten. Sverige ska vara pådrivande för internationell rätt i EU. Precis som Spanien, Frankrike och Irland måste den svenska regeringen nu kräva ett humanitärt eldupphör som är varaktigt och omedelbart och i förlängningen leder till att krigshandlingarna upphör.

I FN:s generalförsamling lade regeringen ned den svenska rösten vid omröstningen om humanitärt eldupphör. Motiveringen var att Hamas fruktansvärda attack inte fördömdes tydligt i den specifika resolutionen. Men EU har varit mycket tydligt i alla sammanhang med sitt fördömande av Hamas. Därmed är det obegripligt varför regeringen inte kan ställa sig bakom ett humanitärt eldupphör i EU. När nu EU har fördömt detta, varför ställer sig inte regeringen tillsammans med de andra partierna och länderna bakom ett eldupphör?

(Applåder)