Herr talman! Från Vänsterpartiet har vi alltså så många förslag i dagens betänkande att vi behöver vara två talare för att hinna med att berätta om allt.

Jag tänkte till att börja med fokusera på möjligheten att fatta objektiva beslut vid tilldelningen av ett nytt mediestöd. Det är centralt att ett så här viktigt stöd, som för många tidningar är avgörande för fortsatt verksamhet, är förutsägbart och inte riskerar att präglas av politiska strömningar. Den exakta ekonomiska nivån kommer att vara svår att förutse, som många talare före mig har berättat om. Men det som behöver bli tydligt är hur man kvalificerar sig. Det måste gå att sätta upp tydliga bedömningskriterier som alla bolag kan förhålla sig till.

En skrivning som kan ställa till svårigheter när det gäller detta är den om det nya demokratikriteriet, som tidigare talare också berört. I förslaget från regeringen står det att mediestöd ska kunna betalas ut till nyhetsmedier som inte väsentligt verkar mot grunderna för det demokratiska statsskicket. Vad innebär då "väsentligt", är min fråga. Får man göra det lite grann, ibland? Vad innebär det? I var femte publicering, eller i en publicering om året? Och vad innebär det att verka mot grunderna? Kan man på ledarplats till exempel förespråka ett samhälle som styrs på ett helt annat sätt än dagens samhälle?

Vi i Vänsterpartiet har precis som många andra känt att det tar emot att ge högerextrema medier statligt stöd. Vi har ställt oss frågan: Ska skattebetalarna verkligen hjälpa till att finansiera krafter som vill stjälpa dagens demokratiska ordning? Men att införa ett demokrativillkor är verkligen att öppna Pandoras ask. Det är svårt att förutse effekterna av att ändra viktiga principer om tryck- och yttrandefrihet som gällt väldigt länge.

Denna oro syns också i flera av remissvaren. Min kollega Jessica Wetterling lyfte till exempel Journalistförbundets invändningar. Men också andra organisationer, myndigheter och universitet menar i sina remissvar att frågan inte har problematiserats tillräckligt vare sig i utredningen som ligger till grund för propositionen eller i regeringens förslag. Publicistklubben, exempelvis, menar att det blir väldigt svårt att göra en objektiv och opolitisk bedömning i mediestödsnämnden. Journalistförbundet lyfter upp viktiga argument om fri åsiktsbildning och pressfrihet.

Det finns redan i dag gränser uppsatta i tryckfrihetsförordningen, och överträdelser kan prövas i domstol. Det blir, menar jag, väldigt konstigt att genom mediestödsnämndens prövning införa ett parallellt spår med ett eget regelverk. Särskilt problematiskt blir det när man inte samtidigt inför en möjlighet att överklaga. Blir man underkänd i denna process och stämplad som en odemokratisk tidning har man inte möjlighet att överklaga, och det blir svårt att få upprättelse.

Från Vänsterpartiets sida menar vi att detta innebär viktiga avsteg från en ordning som fungerat väl. Vi menar också att det hade varit mycket viktigare med ett förslag för att försöka komma till rätta med aktörer som sprider hatpropaganda, genom att täppa till det hål i lagstiftningen som gör att man i dag kan publicera uttalanden men slippa åtal för hets mot folkgrupp genom att plocka ned publiceringarna inom två veckor. Där hade man kunnat göra verklig nytta i stället för att införa demokrativillkoret.

Jag ska också passa på att nämna några av de ytterligare reservationer vi har från Vänsterpartiets sida.

Vi har kikat på frågan om tidskriftsstöd. Den utredning som Robert Hannah lyfte tidigare är ett steg på vägen, men där pratas det om ett ganska begränsat stöd. Vi skulle vilja se ett permanent och långsiktigt stöd för tidskrifterna. Det finns i dag ett litet stöd för kulturtidskrifter, men det är väldigt översökt. Vi skulle vilja se att man tog ett samlat grepp kring både de tidskrifter som har nyhetsjournalistik och kulturtidskrifterna och såg till att det blir ett långsiktigt stöd.

Jag vill också lyfta frågan om minoritetsspråk, som det inte har pratats så mycket om i dag. I de föreskrifter som föreslås görs vissa undantag för nyhetsmedier på minoritetsspråk. Vi tycker att man också skulle kika på möjligheterna för redaktioner att verka över landsgränserna, eftersom vi vet att både samiska och meänkieli pratas över landsgränserna. Det är viktigt för en redaktion att kunna agera på en nordisk marknad, så att säga. Här skulle vi också vilja se en utredning.

Jag vill också påpeka att finansieringsfrågan skulle kunna lösas. Många inom branschen är oroliga för att pengarna inte ska räcka till alla syften, alla delar, alla lokaltidningar och så vidare. Vi från Vänsterpartiet har helt enkelt budgeterat för ett högre belopp. Nu när gratistidningarna kommit in i systemet och det finns många osäkerheter behöver vi skjuta till pengar. I vår budget finns det därför 500 miljoner mer än regeringen har anslagit. Vi ser att detta är ett sätt att lösa en del av dessa svårigheter.

Jag sitter med i en kommitté som jobbar med public service-frågan, så jag vill lite kort nämna demokrativillkoret även i det sammanhanget. Det finns i propositionen en jämförelse med de demokratiskrivningar som finns i regleringen av public service. Jag vill inte föregripa de diskussioner vi har där, men jag vill ändå skicka med åhörarna att det är viss skillnad mellan att sätta upp sändningsvillkor för våra gemensamt ägda bolag, Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion, och att, som man gör i den här förordningen, granska och bedöma innehållet i privata nyhetsmedier. Jag tycker ändå att vi skulle kunna komma överens om att det är lite olika saker. Man kan inte direkt dra paralleller mellan ett demokrativillkor i sändningstillståndet för public service och ett demokrativillkor i det här systemet.

Slutligen, herr talman, måste jag också säga något om Sverigedemokraternas inledande anförande. Jag blev väldigt förskräckt när jag lyssnade på Victoria Tiblom. De bevekelsegrunder för ett nytt mediestöd som Sverigedemokraterna lyfter var väldigt oroväckande. Det lät faktiskt som att man vill bli av med en rad tidningar som har en röd ledarsida. Det är kanske inte så oväntat att Sverigedemokraterna är kritiska till röd politik, men jag tycker ändå att det är överraskande att man så öppet här i kammaren argumenterar för en minskad mångfald av åsikter inom pressen.

Skulle alla andratidningar på de sju, tror jag att det var, orter som räknades upp här försvinna och skulle dessutom en rad av de nationella mindre vänstertidningarna ha svårt att fortsätta får vi en total dominans av högertidningar - tidningar med högerprofil på ledarsidan. Det är verkligen alarmerande att SD säger sig vilja se ett system som faktiskt riskerar att försämra den fria åsiktsbildningen.

Från Vänsterpartiet menar vi att man, om man på allvar står upp för demokratin, också måste ge utrymme för åsikter som man inte själv delar. Den friheten måste finnas, både i medier och, förstås, här i riksdagens kammare.

Ett hållbart mediestöd för hela landet

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)