Herr talman! En del av den budgetordning som vi har i Sverige bygger på att myndigheterna just äskar medel för kommande verksamhetsår och att regeringen sedan presenterar ett förslag till budget som tar hänsyn till det finansiella läget, olika prioriteringar som man gör, omvärlden och en rad andra faktorer. Myndigheten kan då ibland äska medel för egeninitierade åtgärder som innebär kostnader, medan regeringen i första hand tillför medel för just de arbetsuppgifter som de nya uppdragen innebär och de reformer som vi har beslutat om. Den tidigare regeringen gjorde precis samma typ av bedömningar, så detta är ingen nyhet som har introducerats av denna regering. Önskelistan kan ibland bokstavligen vara längre än det som man faktiskt får.

Försäkringskassan har även lyft fram vissa reformer som har beslutats under den förra mandatperioden och som har varit underfinansierade. Interpellanten nämnde tidigare en powerpointpresentation som generaldirektören gjorde på socialförsäkringsutskottets sammanträde. Där kan man klart och tydligt läsa om tidigare reformer som har varit underfinansierade. Det handlar bland annat om reformen om omställningsstudiestödet, som ledamoten Niklas Sigvardsson nämnde, men också om stärkt assistans.

Att den förra regeringen underfinansierade Försäkringskassan med hundratals miljoner är i grund och botten också anledningen till att vi står här i dag och har denna diskussion. Det underskott som Försäkringskassan redovisade i maj för innevarande år uppkom inte de tre första månaderna, utan det är någonting som har byggts upp under lång tid då olika förslag och reformer har beslutats. Dessutom har vi inflationen och andra kostnadsökningar utöver detta.

Nu tar jag och denna regering tag i detta och försöker sätta Försäkringskassan på rätt kurs igen. Målet är glasklart, nämligen att vi ska röra oss mot en budget i balans och att det ska råda ordning och reda i myndigheternas ekonomi. Och myndigheterna arbetar, som sagt, mycket hårt för att säkerställa att åtgärder som vidtas i så liten utsträckning som möjligt går ut över den enskilde och över myndigheternas personal.

(Applåder)