Fru talman! Statsrådet nämnde att han inte är dogmatisk i de här frågorna, och det är inte jag heller. Däremot vill jag återigen påpeka att ändamålsenlighet ofta blir synonymt med Stockholmsområdet när det kommer till lokalisering av statliga arbetstillfällen och myndigheter.

Jag tror inte heller att regeringen är särskilt mycket emot om- eller nylokalisering. Men problemet är att man inte är tillräckligt för. Regeringen är inte aktiv. Nu har vi i denna debatt utgått en del från Sida i Härnösand, men det finns ju andra verksamheter i Västernorrlands län som också hotas. Folke Bernadotteakademin är ett exempel, där det nu finns en stor oro för vad som kan hända. Både Sida i Härnösand och Folke Bernadotteakademin är också verksamheter som i Västernorrland bidrar till ändamålsenlig och effektiv statlig utbildning samt fredsbyggande och konfliktlösning som gynnar både Sverige och omvärlden. Effektivitet finns alltså även där.

Det blir talande, om vi utgår från Västernorrland, att statsrådets partiordförande under förra valrörelsen åkte runt i bland annat Västernorrland. Hon stannade då till vid en bensinmack vid riksväg 90 i Kramfors och gav en hel del olika löften om allt som skulle komma oss till del. Nu, ett år senare, konstaterar jag att det verkar som om Kristdemokraterna kanske inte administrerar nedskärningarna av statliga arbetstillfällen men i alla fall inte gör tillräckligt för att stoppa dem.

Jag skulle därför vilja säga att statsrådet och partiordföranden är varmt välkomna tillbaka till den här bensinmacken vid riksväg 90 i Kramfors. Där kan de förklara för väljarna vad det egentligen var för satsningar man menade skulle komma. Vi får ju heller inte vara med i regeringens satsning när det gäller strategin för norra Sverige.

Vi kanske alltså får drista oss till att vara lite besvikna över det uteblivna intresset från regeringen och hoppas på lite bättring. Men eftersom detta är mitt slutanförande får jag säga tack för debatten så långt. Vi lär återkomma till frågan.

(Applåder)