Herr talman! Vad bra att jag skrev ut bilderna från när generaldirektören var i socialförsäkringsutskottet nyligen, för där är det väldigt tydligt. Han redovisade de poster och ökningar av förvaltningsanslaget som man hade äskat hos regeringen: 619 100 000. Man fick 99 miljoner kronor, oavsett vad statsrådet försöker säga här.

Vi har ju inflation, och kostnaderna stiger, till exempel för löner och annat. Då räcker det inte att bara räkna upp, utan man måste också få kompensation för de kostnader man har och de förbättringar man behöver göra.

Jag har ett exempel. Regeringen tillsköt 99 miljoner av de 619 miljoner som hade äskats, men bara it-driftens kostnad kommer nästa år att öka med 100 miljoner kronor, konstaterar Försäkringskassan. Och vips var de 99 miljonerna uppätna.

Jag menar att om Försäkringskassan ska kunna leverera det som vi här inne förväntar oss att de ska göra - till alla människor som ansöker om assistansersättning för sina barn, som ansöker om föräldrapenning och som ansöker om sjukpenning, bostadsbidrag eller vad det nu är - måste de ha rätt förutsättningar att kunna göra detta. Men detta ger tyvärr inte regeringen. Det är med stor oro som vi ser att sjuktalen på Försäkringskassan ökar för att personalen är stressad och pressad. Så kan vi inte ha det.

Herr talman! Det som ledamoten Sigvardsson tydliggjorde om beräkning av SGI och omställningsstudiestödet gör också att hela den viktiga överenskommelsen mellan arbetsmarknadens parter och den viktiga omställning som vi måste göra riskeras. Det här är viktiga saker, och det måste det finnas resurser för att göra det arbete som krävs.

Dessutom, herr talman, brukar vi prata om välfärdsbrottsligheten, som har varit på tapeten i medierna den senaste veckan och som dränerar staten på mängder med miljarder varje år. Ekonomistyrningsverket beräknar att vi redan 2021 hade ett statligt svinn på 15 miljarder kronor. Det är verkligen inte kaffepengar. Det är pengar som skulle göra stor nytta i våra verksamheter, och jag vet att statsrådet delar den uppfattningen. Men hur ska handläggarna på Försäkringskassan hinna stävja fusk och fel när det blir allt färre som ska göra allt mer? Den ekvationen går inte ihop.

Det här är faktiskt allvar. Man måste förstå att om trygghetssystem ska våra fungera som tänkt, så som vi förväntar oss att de ska göra, måste en myndighet också ha rimliga resurser för att utföra arbetet. Regeringen kan inte längre stoppa huvudet i sanden, bevilja 16 procent av de äskade förvaltningsmedlen och hoppas att myndigheten ska lösa det själv på något mirakulöst sätt. Är man i regeringsställning måste man ta ansvar. Det gäller även denna SD-styrda regeringen.

Därför frågar jag statsrådet än en gång: Vad menar statsrådet är Försäkringskassans kärnuppdrag som enligt statsrådet ska fredas, och vad av deras verksamhet är det som ska prioriteras bort när Försäkringskassan inte får de anslag som de menar att de behöver?

(Applåder)