Fru talman! Tack, ministern, för det här samtalet eller debatten eller vad vi ska kalla det! Vi är väl, återigen, i grunden överens om att Hamas ska fördömas förutsättningslöst och om att antisemitismen är ett problem. Sedan finns det möjligen grader av detta där vi skiljer oss åt. Jag vet inte. Ministern får kanske svara på det; jag ska inte lägga ord i hans mun.

Ministern sa att judar i Sverige inte ska hållas ansvariga för vad som händer i Israel. Det är naturligtvis rätt, och jag tror inte att det är någonting som vi från Sverigedemokraterna eller regeringen gör. Dock förekommer det väldigt mycket i andra fall, och det är bedrövligt att se hur svensk vänster hanterar den här konflikten. Det är uppenbart att antisemitismen frodas rejält ju längre åt vänster man kommer.

Som tur är är de kanske inte särskilt våldsbenägna och går inte till attack på det sättet. Det har vi däremot kanske några mindre grupperingar av högerextremister som gör, men på totalen är ingen av dessa två grupper ett existentiellt hot mot Sveriges judar på vare sig kort, medellång eller lång sikt. Så ser jag det, och jag hoppas att jag inte får fel.

Det som gör att judar i dag funderar på om de har en framtid i Sverige tror jag varken är traditionella "svenska" vänster- eller högerextremister, eller vad vi ska kalla dem, utan det är någonting nytt som sker i Sverige i dag. Jag är glad att jag själv inte är i de kläderna, men samtidigt är vi ju a canary in a coal mine, som man brukar prata om. Det börjar med judarna, och sedan fortsätter det.