Herr talman! Jag väljer att inte bemöta den feltolkning statsrådet gjorde av det jag sa. Jag har arbetat som socialsekreterare sedan 1995, så det jag sa om huruvida man har uppmärksammat detta eller inte handlar om vilket perspektiv man har.

Hur som helst, vi vet att det är ett stort problem att man inte kan söka i gamla orosanmälningar eftersom vi då riskerar att missa barn som far illa. Det är ett allvarligt hot mot varje barn som berörs. Socialtjänstens arbete är inriktat på att ge det stöd och den hjälp barn behöver, oavsett om det handlar om barn som riskerar att föras bort, barn som misshandlas av en förälder eller vad det än är. Den här frågan handlar om att vi i onödan riskerar att missa barn som far illa eftersom vi inte kan söka bakåt.

Det behöver vi förändra, och jag förstår fortfarande inte, trots statsrådets beskrivning, varför vi inte kan genomföra denna lagändring. Det finns ju konkreta förslag på bordet, så det skulle kunna genomföras här och nu. Att det inte har fungerat tidigare är ju inte ett skäl för att inte göra denna viktiga lagändring så snabbt som möjligt.

Till sist: Förändringen av sekretesslagstiftningen är oerhört viktig för att man ska kunna prata med varandra. Statsrådet säger att hon ska titta på om information ska kunna föras över mellan kommuner, men det gäller bara vid misstanke om brott, inte i de situationer som vi främst tar upp. Precis som Marcus Wennerström säger är det en utvidgad fråga eftersom en del föräldrar flyttar sina barn när socialtjänsten upptäcker brister.

Jag tackar för debatten och hoppas att statsrådet kan svara på min fråga: Varför?

(Applåder)