Herr talman! Jag tror att Eva Lindh och jag är överens om att detta borde har gjorts för länge sedan. Jag tillbringar just nu så mycket tid jag bara kan med att resa runt bland landets socialtjänster, och socialsekreterare över hela landet tar upp denna fråga. Jag delar därför inte interpellantens bild av att socialsekreterare och socialtjänstemän kanske inte har tagit upp detta. Detta är en vanlig fråga eftersom det är ett problem att man inte kan följa ett barn och göra en sådan här sökning. Jag har svårt att tro att tidigare socialtjänstministrar eller motsvarande inte har fått precis samma inspel eftersom jag förutsätter att även de har gjort ett antal studiebesök. Detta är alltså väldigt viktigt.

Det är också viktigt att understryka att Socialstyrelsens rapport visar på både fördelar och nackdelar. Det fanns ett skäl för mig att ge ett utvidgat uppdrag till Utredningen om utbyte och inhämtning av uppgifter i socialtjänsten för att förebygga brott och öka skyddet för barn, inte bara för att hålla samman frågor om barnakter och gallring av vissa handlingar så att de ses över i ett sammanhang utan också för att analysera Socialstyrelsens författningsförslag och väga de förslag som lämnats i rapporter mot andra möjligheter att göra orosanmälningar gällande barn sökbara. Det handlar om att göra vissa avvägningar, och jag tycker att man ska vara ärlig nog att säga det. Vi behöver alltså väga fördelar och nackdelar mot varandra.

Detta är också en del i den utredning jag mottog för några månader sedan och där remisstiden tog slut den 7 november. Här finns också förslag på hur man ska kunna flytta information över kommungränser, som också är viktigt i detta sammanhang.

Det finns alltså en helhet i utredningen och de tilläggsdirektiv jag lämnade till utredningen som kommer att vara oerhört betydelsefull när vi ska göra vår sammanvägda bedömning och ta fram det slutgiltiga förslaget för hur detta ska utformas.

En viktig del i detta är givetvis också regeringens arbete med sekretessregler för att sänka trösklar på olika sätt. Den nya socialtjänstlagen är en del i att tidigt kunna jobba förebyggande gentemot barn. De nya sekretessreglerna möjliggör också att socialtjänst och polis ska kunna sitta runt samma bord och därmed kunna delge varandra information.

Allt detta syftar till att vi tidigare ska kunna fånga upp barn som far illa och kunna sätta in rätt åtgärder.

Annat som socialtjänsten tar upp handlar om att se till att föräldrar tar sitt ansvar - det ansvar som är självklart för de allra flesta föräldrar. Med dagens lagstiftning har man tyvärr väldigt lite utrymme med den helt frivilliga socialtjänstlagen och den långtgående och ingripande LVU:n. Här ser regeringen över möjligheten att också få föräldrarna mer engagerade och involverade i det arbete vi vill genomföra.

Det handlar om en rad insatser, och jag konstaterar att när det gäller socialtjänstlagens begränsningar, i och med direktiven från Lena Hallengren till Margareta Winberg om att lagen inte fick vara kostnadsdrivande, kommer socialtjänstdataregisterlagen att vara väldigt betydelsefull som en del i ett stort paket för att bättre skydda våra barn.

(Applåder)