Herr talman! Många av de tankar jag har ligger i linje med det ledamoten Eva Lindh precis redogjorde för. Det är ju helt fantastiskt att se i utredning efter utredning och även i de lagförslag som läggs fram hur beslutet att göra barnkonventionen till svensk lag gör avtryck i detta arbete. Det är jättebra att denna andemening fullföljs av regeringen.

Liksom Eva Lindh oroas jag av att statsrådet trycker på att det inte är en fråga om "om" utan "hur", och då blir min följdfråga tveklöst "när?". Som jag var inne på i mitt första anförande finns det ett värde i att man kokar ihop saker till en jättestor gryta, men här har vi ett riktigt problem där en utredning redan är framtagen som kan lösa detta problem. Varje dag är en potentiellt förlorad dag; det vet även statsrådet. Ju längre tid det dröjer, desto fler barn riskerar vi att tappa mellan stolarna.

Jag är positivt inställd till svaret jag fick på min fråga om att vi ska kunna använda detta i en bredare bemärkelse. Det återstår att lösa praktiskt hur nya vistelsekommuner ska kunna ta del av detta, för det är inte alltid helt tydligt hur folk flyttar inom landet. Det ska dock inte finnas några hinder för att delge det. Men precis som Eva Lindh undrar jag när. Hur länge till ska vi behöva vänta på att det förslag som är färdigt sedan ett bra tag blir ett lagförslag?

(Applåder)