Herr talman! Jag vill rikta ett stort tack till Eva Lindh och Marcus Wennerström för väldigt angelägna frågor att diskutera.

Att stärka barns och ungas trygghet och säkerhet är en väldigt viktig fråga för den här regeringen. Det är också en del av det som jag ansvarar för, inte i egenskap av socialtjänstminister utan som barnrättighetsminister. Detta ligger väldigt starkt i fokus i hela det arbete som vi nu gör. Jag vill påstå att ingen regering tidigare har arbetat med ett mer samlat och kraftfullt paket för att komma till rätta med utsatta situationer för våra barn och unga.

Precis som Eva Lindh beskrev är socialnämnden vårt yttersta skyddsnät. Då är det oerhört viktigt att man har rätt förutsättningar och rätt möjligheter och befogenheter att utföra sitt arbete med att skydda barn och unga och att de får det stöd och skydd som de behöver.

Precis som Eva Lindh underströk är det viktigt att anmälningsskyldiga personer anmäler när de får kännedom om att ett barn far illa eller kan fara illa. Så är det ju faktiskt också. Det är viktigt att hela samhället lämnar relevant information när man får signaler som ger skäl till oro.

Därför är det väldigt positivt att jag kan svara interpellanten att det inte är en fråga om huruvida det ska införas rätt möjligheter att göra detta sökbart, utan det är en fråga om på vilket sätt det ska ske. Sedan den 7 november finns det två olika förslag på bordet. Det handlar dels om Socialstyrelsens förslag om ett separat sammanställningsregister, dels om det som utredaren Tengberg föreslår i utredningen Fler verktyg i socialtjänsternas arbete för att förebygga brott och stärka skyddet för barn. Remisstiden för denna utredning gick ut den 7 november. Här föreslås att en akt för barnet alltid ska skapas vid en orosanmälan.

Som svar på Marcus Wennerströms fråga är det naturligtvis möjligt med en konstruktion av detta. Den ambition vi har är att inga barn ska falla mellan stolarna utan att alla barn ska fångas upp. När en familj till exempel väljer att flytta till en annan kommun därför att den börjar hamna på socialtjänstens radar är det viktigt att man har förutsättningar att se det mönster som möjligtvis kan uppdagas, till exempel i och med möjligheten till en digital vårdakt som gör att det går att dela information över kommungränserna.

Den 7 november tog remisstiden slut. Vi arbetar just nu intensivt med att göra en sammanställning av de remissvar som finns för att överväga vilken modell som ska användas. Det finns fördelar och nackdelar med båda förslagen. Det handlar dock alltså inte om huruvida detta ska genomföras utan om hur det ska genomföras, så att vi kan säkerställa detta.

Det handlar också om ett slags avvägning mellan integritet och barnets bästa. För mig och regeringen är det alltid självklart att det är barnets bästa och barnets trygghet som måste väga tyngst.

(Applåder)