Herr talman! Tack, statsrådet, för de förtydligande svaren! Det kommer alltså att komma en skogsutredning; vi vet bara inte riktigt när. Regeringen verkar också titta på tolkningsutrymmena och fortsätter med det arbetet för att kunna göra våra tolkningar mer lika Finlands. Jag hoppas att ni hittar mycket utrymme att göra det.

Om det nu inte går att prata mer om den frågan därför att den utreds kan vi ta frågan om ersättningarna. Hur kan man hitta en ersättningsmodell som är rättssäker?

Statsrådet inledde med att säga att dagens modell är orimlig och oskälig. Det är ju så att när man vill ha ersättning för att man inte får avverka sin skog måste man driva ett överklagande. De flesta säger att det är en ungefär tioårig process att överklaga på grund av någon art som man inte riktigt vet om den ens finns i ens egen skog.

Det är ett otroligt rättsosäkert läge som vi har hamnat i. Det handlar om processerna som ska föras genom alla mark- och miljödomstolar, som vi vet är helt överarbetade med alla andra miljöprövningsärenden som ska hanteras, och sedan ska Mark- och miljööverdomstolen titta på frågorna.

Min fråga till statsrådet är om det finns både processer och förslag som går att använda för att få de här processerna att fungera snabbare. Det är ju orimligt att en familj ska behöva vänta i tio år på att eventuellt få tillbaka en summa pengar; hur stor har de inte en aning om. Och ska de få en klumpsumma, eller kan man tänka sig att det precis som skogsavkastning är något som kommer årligen? Hur ser regeringen på detta?